Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

spetta loss stenplattorna. En tår trillade nerför hans kind,
när han tvingades erkänna: ”en ä för gammel!” Någon vecka
senare hade Evald gett sig ut i sin båt för att lägga nät. Hans
sambo var med i båten. Plötsligt hörde hon hur båtmotorn
rusade till och tystnade. När hon vände sig mot aktern fick
hon se Evald ligga livlös över aktertoften. Nätet hade fastnat i
propellern. Ansträngningen att få loss det hade blivit för stor.
Hjärtat hade stannat.
Att få dö knall och fall mitt i full verksamhet, så som Evald
fick göra, vore en nåd att stilla bedja om, tycker jag. Att få
somna in med hjälp av någon medmänniska och en spruta,
såsom min hund Ricki fick göra, vore kanske det bästa. Men
den möjligheten ryms ju ännu inte inom lagens råmärken.
Men som sagt, frågan om hur min sorti ur tillvaron ska ske är
inte något, som nämnvärt betungar mig.
176
Vad var meningen med mitt liv? Denna existentiella fråga
är knappast heller något, som jag brottas med dagligen. Men
visst kan jag snudda vid den i mina tankar ibland. Kanske
inte så mycket vid den mening, som är uppenbar och gemensam
för allt liv, nämligen uppgiften att bidra till släktets
fortbestånd. Själv har jag tillsammans med Annastina kunnat
bidra till människosläktets fortbestånd genom tre barn och
sex barnbarn. Barn, som för mig kommit att bli det mest meningsfulla
i livet.
Jag har träffat många människor, som sökt sig till uppgifter,
som givit dem en extra mening med livet. Det har oftast
rört sig om att göra något för andra. Det kan ha gällt att dra
sitt strå till stacken inom politiska partier, inom fackorganisationer,
inom idéella föreningar av olika slag eller inom