Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

Vi gjorde ännu en resa till Paris. Denna gång reste vi tillsammans
med barnen. Vi fick bo hos några franska vänner i
en villa strax utanför centrum. För barnen var det ett äventyr
bara att handla mat på torget. Där fanns allt från märkliga
frukter och grönsaker till flådda fårhuvuden och kotarmar.
Värdparets son, som bodde i en lillstuga på tomten, spelade
Pink Floyd och psykedelisk musik hela dagarna. En dag fick vi
följa med honom till en nöjespark med många häftiga attraktioner.
Vi fick till exempel se dödsföraktande motorcyklister
köra runt, runt på väggarna inuti en jättestor tunna under
öronbedövande motorvrål. Troligen var dock barnens största
behållning från det besöket de stora, knallröda knäckäpplen,
som de fått att suga på.
På hemvägen från Paris stannade vi några dagar i en by i
Elsass. Där kunde vår dotter Lotta få rida på hästar, medan
pojkarna spelade boll med de andra barnen i byn. Vi hyrde
några rum av borgmästaren i byn. Jag avundades denne hans
sätt att tjäna pengar. Han hade ärvt stora fält med mängder
av plommonträd på. Fälten hyrde han ut till fårfarmare,
som lät sina får beta där. Under två veckor på hösten skulle
plommonen skördas. Då avlönade han några män som skötte
skörden. De lade ut lakan under träden. Sedan körde de på
trädstammarna med traktorer. Plommonen föll ner och fraktades
till ett närbeläget brännvinsbränneri. Borgmästaren
fick in arrende från fårfarmaren och inkomster från de sålda
plommonen. Själv hade han just inte behövt lyfta ett finger.
Så skulle man ha det, tänkte jag. Men vid närmare eftertanke
insåg jag, att jag nog inte hade blivit lyckligare för det.
119