Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

Situationen kändes overklig för mig. Jag, som flera år tidigare
hade kommit till övertygelsen, att det inte finns någon
gud, som kan höra bön eller ingripa i människors liv. Nu stod
jag här och läste Fader vår högt. Något overkligt var det också
att se kamraternas miner framför mig, medan jag läste bönen.
Några av männen såg chockade och sorgsna ut. Det var
Sigvards närmaste kamrater. Men det var kusligt att se hur
flertalet mannar reagerade. De flesta såg likgiltiga ut. Andra
pratade och skrattade. Det verkade, som om de inte hade tagit
till sig vad som hänt. Eller kanske var det ett sätt att inför
kamraterna visa sig hårda och tuffa. Själv hade jag inte känt
Sigvard närmare, men jag kunde inte låta bli att tänka på hur
onödig denna död var och hur smärtsam för hans närmaste i
familjen och vänskapskretsen.
Jag var länge lärare i ekonomiska ämnen. Jag hade brukat
starta företag på riktigt i de klasser, där jag undervisade. På
det sättet lärde sig eleverna praktisk ekonomi under resans
gång. Men för dem var nog den hägrande skolresan den viktigaste
drivfjädern. De pengar vi tjänade på företaget användes
till en resa till någon plats i Europa, som eleverna själva fick
välja. Några gånger gick resan till Mallorca, andra resmål var
Amsterdam, Hamburg eller London.
Vid en av resorna till London blev det trubbel på hotellet.
Några av flickorna hade varit på en pub på kvällen. Där
hade de träffat några engelska pojkar, som fått för sig, att de
var välkomna upp på flickornas rum efteråt. En stund efter
midnatt kom de förväntansfulla pojkarna in på hotellet. De
tågade in i ett rum, där de hörde högljudda flickröster. Dessa
flickröster blev ännu mer högljudda, när pojkarna kom in.
Flickorna skrek som stuckna grisar.
129