Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

stöta sig med den eller den potentaten, som kan ha betydelse
för ens karriär. Man kan ju inte veta vad dom tycker. Därför
går man till exempel inte in i skoldebatten, trots att man har
all den relevanta kunskap, som de högröstade opinionsbildarna
i massmedia oftast saknar. Därför säger man inte något
på kollegiesammanträdet. Men efteråt, i korridoren, kan
man tala om för den, som vågat yttra sig, att man håller med
honom. Detta har jag fått erfara mer än en gång.
Skomakare, bliv vid din läst. De elever, som nu lämnar
skolan, får räkna med att i framtiden byta yrke minst ett par
tre gånger. Sägs det. Och så är det kanske. Och skomakaryrket
är ju inte längre vad det har varit, nu när nya skor säljs till
lägre priser än vad en halvsulning kostar. Likväl tycker jag, att
det ligger mycket i detta talesätt.
Jag minns inte vem som först myntade detta uttryck
och vad som föranledde det. Det kanske rörde sig om någon
skomakare, som misslyckats i rollen som bonde, som politisk
agitator, som börsspekulant eller något annat, som han inte
klarade av. Vad den person, som myntat uttrycket, torde ha
avsett är att man ska ägna sig åt det man kan, det man är bra
på, det man lyckas med och det man därför trivs med. Det
kan låta självklart. Men det har inte varit självklart för alla.
Jag har sett många exempel på duktiga och omtyckta lärare,
som inte kunnat motstå frestelsen att klättra på karriärstegen
och bli studierektorer och rektorer. Några har fungerat
bra och trivts i sina nya roller också. Men alltför många har
saknat kontakten med eleverna och tyckt sig sitta fast i en
papperskvarn med personalproblem och administrativa göromål,
som de inte alls varit intresserade av. Från att ha varit
171