Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

Det var också mycket luftföroreningar i staden. De sista dagarna
tillbringade vi i Bolognerskogen eller i andra parker. På
gatorna kunde jag knappt andas. Det var med stor lättnad vi
satte oss på flyget hem.
Under 80-talet kom vi att bo på den svenska ambassaden
i Moskva under en vecka. Vår äldste son, Carl, jobbade ett år
som tolk på expeditionen där. Bland det, som vi minns bäst
från denna vistelse, var en utflykt till Zagorsk, en tempelstad
omkring tio mil från Moskva. Det var en solig vinterdag.
Staden var täckt av gnistrande snö. Stadsbilden dominerades
av tempel med underbart vackra, guldglänsande kupoler. Vid
ingången till ett av templen låg kroppen av en nyss avliden
kvinna i en öppen kista. Något sådant hade vi inte sett förut.
Människor gick förbi och tog farväl av kvinnan. I ett hörn i
templet stod en utmärglad munk och rabblade böner, till synes
helt världsfrånvänd. Att utöva religion under sovjettiden
var inte lätt. Att man låtit templen stå kvar, berodde kanske
mest på deras kulturhistoriska värde.
Något annat som vi minns med glädje var föreställningar
av operan Eugen Onegin och baletten Svansjön på Bolsjojteatern
och en riktig gammeldags cirkusföreställning med dansande
björnar, dödsföraktande trapetskonstnärer och många
andra cirkuskonster. Cirkusen var fascinerande, även om det
gjorde ont att se de kuvade björnarna.
En kväll bjöd Carl oss på en lyxrestaurang med anledning
av Annastinas femtioårsdag. Men jag fick förhinder. Jag blev
våldsamt sjuk efter den likaså lyxiga lunchen. Så sjuk att jag
till och med måste kräkas på Röda Torget på vägen hem. Jag
riktigt såg både förakt och förtrytelse i de kringståendes
115