Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

Det är sällan någon överordnad kommer in och betygsätter
en lärare. Jag kan inte minnas att detta hände mig någon
enda gång. Men om det är några som kan bedöma om man
är bra eller dålig som lärare, så är det eleverna. En händelse
återvänder jag gärna till i mina tankar. Jag hade varit lärare
ett år för en klass på Bräckegymnasiet.
Två av eleverna flyttade nästa år till Burgårdens gymnasium,
där de som lärare i företagsekonomi fick en av mina
tidigare lärarkandidater. Han var nyfiken på att få veta vad
de hade tyckt om mig som lärare. ”Han var en riktig lyxlärare
den”, hade de svarat. De hade förtydligat det med att det var
en lyx att få ha en sådan lärare. Denna karamell har jag sugit
på ibland när jag tvivlat på att jag åstadkommit någon nytta
med alla mina skriverier.
Men det är inte alla händelser som jag lika gärna återvänder
till i mina tankar. Jag hade en gång givit eleverna i uppgift
att intervjua en person i näringslivet om hans arbete och till
en viss dag lämna in en rapport om vad de fått veta. En av
eleverna dröjde med att lämna in rapporten. Vecka efter vecka
gick och till slut röt jag i ordentligt mot honom. Nästa dag fick
jag hans rapport. Några veckor senare släpptes dessa elever ut
på skolgården som nykläckta handelsstudenter. Denne elev
blev stående helt ensam. Han fick en enda blombukett runt
halsen. Den hade en av mina kolleger gett honom. I efterhand
fick jag veta att denne elev bodde i en rivningsfastighet vid
Järntorget där han ensam fick ta hand om sin alkoholiserade
mamma, som livnärt sig som prostituerad. För att få ihop
pengar hade han gått upp klockan tre varje morgon och burit
ut tidningar i två utbärningsdistrikt. Och denne elev hade jag
rutit åt. Varje gång jag kommer att tänka på denna händelse
så skäms jag.
97