Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

sade och gjorde och alla visste, att hon fungerade som chefens
ögon och öron på kontoret.
En dag blev jag tillfrågad av Sven Olsson, ABF:s representant
på bruket, om jag ville leda en nybörjarkurs i engelska.
På så sätt startade min långa karriär som lärare. Denne Olsson
var för övrigt en sann internationalist. Han ansåg att alla
i världen skulle lära sig tala esperanto. Själv föregick han med
gott exempel. På väggen framför hans arbetsplats, där han
spikade lådor, hängde han listor med ord på esperanto. Sedan
bankade han in orden i huvudet med varje hammarslag.
70
Jag fann det föga stimulerande att dagarna i ända skriva
stereotypa handelsbrev på maskin. Därför beslöt jag mig för
att också gå igenom Handelshögskolan för att få litet mera
kvalificerade arbetsuppgifter. Men för att komma in på Handelshögskolan
måste jag samla praktikpoäng. Praktikarbete
i utlandet gav mera poäng än arbete i Sverige. Därför sökte
jag jobb som korrespondent hos ett antal agenturföretag i
London. Jag fick napp hos Holcon Ltd, en agentur som bland
annat sålde spik från Ödeborg, fönster från Åtvidaberg och
kakel från Höganäs.
Sommaren 1955 var solig och varm i London. Jag trivdes
bra med jobbet och arbetskamraterna där. På rasterna strövade
jag omkring på gatorna i City bland alla jäktade allvarsmän
med portfölj och plommonstop. Springpojkarna cyklade runt
och visslade på Stranger in Paradise, sommarens landsplåga.
Det var inte utan att jag kände mig litet som en stranger in
paradise. Detta trots att jag redan efter några veckors anställning
hade lyckats komma på kant med kontorschefen på
jobbet.