Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

uppenbara sig i Livets Ords kyrka. Pastor Ekman gick omkring
bland gudstjänstbesökarna och drämde till dem med handen
på axeln, så att de föll omkull. Det var Gud, som hade slagit
dem till marken, fick de veta. Uppenbarelser av det slaget ser
jag knappast som något bevis på Guds existens.
Jag tror alltså inte, att det existerar någon sådan Gud, som
de stora religionerna bygger sin tro på. Jag tror att Gud och
livet efter detta är påfund av människor. En förklaring till
dessa påfund fann jag hos den franske lantprästen Jean Meslier,
som levde på 1700-talet. Denne omvände sig till ateismen
och skrev i sina memoarer, att ”religionen är ett påfund av de
rika i syfte att förtrycka de fattiga och göra dem maktlösa”.
Jag finner mycket, som tyder på att Meslier hade rätt. Jag
tänker till exempel på inledningen till syndabekännelsen:
”Jag fattig, syndig människa, som med synd född” eller på
Luthers förklaring till ett av Guds bud: ”Vi skola frukta och
älska Gud, så att vi icke förakta eller förtörna våra föräldrar
och herrar, utan hålla dem i vördnad, tjäna dem, lyda dem,
älska dem och hava dem för ögonen.” Eller löftena om en
evig lycka i paradiset för den som tror på Gud och följer hans
bud. Eller hotet om en evig pina i det brinnande gehenna för
de trolösa. Med helvetet som piska och himlen som morot
formades undersåtar, som utan att knota gav sina pengar och
sina liv i herrarnas krig. Så formades också en arbetarklass,
som ödmjukt slet för svältlöner i förhoppningen om den pie
in the sky, som Joe Hill diktade om.
Jag har också insett, att det just var genom löftena om
himlen och hoten om helvetet, som de stora trossamfunden
kunnat växa till och få så många anhängare. Människorna
vågade inte annat än att tro på den Gud som kyrkorna utmålade.
Ju fler medlemmar som kunde knytas till de stora
135