Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

eleverna som de flesta av de deltagande lärarna varit mycket
positiva till att arbeta på detta sätt. Men de flesta andra lärare
hade inte lärt sig att arbeta med projekt. Det fordrade också
mer av förberedelser än vanlig klassundervisning. Därför var
många negativa till arbetssättet. Detta gällde också många
rektorer, som helst ville att eleverna skulle befinna sig i klassrummen,
så att de kunde ha kontroll över dem.
Själva blev vi mer och mer övertygade om det riktiga i varva
den vanliga undervisningen med projekt. Eleverna lärde sig
inte bara att planera arbetet och ta kontakter med utomstående.
De samlade in information från olika håll och sorterade
och presenterade den. Det som jag minns bäst från utprövningen
av projektarbetena var glädjen och stoltheten hos
elever, som annars inte fått visa lärare och kamrater sådant
som de var bra på. I det första projektet fick eleverna presentera
det de helst ville visa kamraterna. På en skola i Örebro
fick vi till exempel se hur en blyg tjej hade med sig en häst
till skolan och demonstrerade den utrustning som behövs och
visade hur man rider. Sedan fick hennes klasskamrater pröva
på att rida. En grabb hade på motsvarande sätt med sig sin
fiskeutrustning som han berättade om och demonstrerade
för kamraterna vid ett närbeläget vattendrag.
Allra gladast blev vi dock när vi fick höra om två turkiska
flickor på Bräckegymnasiet i Göteborg. De hade varit mycket
tysta och blivit mobbade av vissa klasskamrater. De hade varit
hos rektorn och sagt att de ville sluta skolan mitt under den
sista terminen. Flickorna lät några familjemedlemmar komma
till klassen med musikinstrument och klädda i folkdräkter.
Sedan hade de sjungit och dansat och låtit klasskamraterna
smaka på maträtter från deras hemland. De fick uppleva hur
de blev beundrade av kamraterna och hur de steg i deras aktning.
Därefter var det aldrig tal om att sluta skolan i förtid.
Vi hade dock otur med det förlag, som skulle marknads-
85