Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

stor. Vi trotsade faran och plockade på oss så mycket frukt,
som fick plats i byxfickorna och innanför skjortan.
En kväll blev jag dock alldeles stel av skräck. Jag hörde
Lennart vråla till av smärta. Jag trodde att han hade fastnat i
en rävsax. Det var ju farliga saker, som kunde knäcka ett ben
lika lätt som en tändsticka, hade jag hört. Men sedan hörde
jag Gullpottas arga röst när han grälade på Lennart. De gick
iväg upp mot herrgården och jag följde efter. I lampskenet såg
jag hur Lennart gick med ryggen böjd in mot Gullpotta, som
höll honom med ett stadigt grepp i ena örat.
Agronomen var inte hemma, men hans fru Greta mötte
oss på trappan. Jag väntade mig det värsta. Jag skulle säkert
få en rejäl utskällning och kanske till och med stryk. Än värre
var att Greta säkert skulle tala om det för mamma. Vad som
skulle hända då vågade jag inte tänka på. Därför blev jag glatt
överraskad när Greta bara skrattade och kallade oss busungar.
Hon lovade till och med att inte säga något till mamma. Och
frukten som vi hunnit plocka fick vi behålla. Jag förstod
ingenting. Jag hade ju fått lära mig att stjäla var ett allvarligt
brott och en så svår synd, som knappast gick att förlåta.
47