Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

Det är bättre att vara rik än att vara fattig, sägs det. Det
låter ju som en självklarhet. Men det kan vara en sanning
med modifikation. Forskare har försökt utröna, vad det är
som gör människor lyckliga och nöjda med tillvaron. Man har
studerat människor i andra kulturer. Människor, som saknat
det mesta av de materiella tillgångar, som vi i de utvecklade
industriländerna omger oss med.
Vad man där på sina håll har kunnat finna är en värme, en
omtanke och en glädje i umgänget människor emellan, som
vi saknar. Avundsjuka, stress, prestationsångest och utbrändhet
är där okända begrepp. En fattigdom, som inte innebär
svält och som delas av alla, verkar lättare för människan att
bära än det faktum, att den egna förmögenheten är mindre
än grannens.
Jag har otaliga gånger kunnat konstatera, hur avgörande
elevers förväntningar på sina betyg har varit, för hur nöjda
de blivit, när de fått tillbaka sina prov. En elev har kunnat bli
gråtfärdig för att hon bara fått VG i stället för det MVG, som
hon hoppats på. Bredvid henne kan ha suttit en elev, som
jublat för att hon fått G på provet i stället för det IG, som hon
väntat sig. Det är inte betyget i sig, som gör eleven lycklig eller
förtvivlad. Det är hennes egen uppskattning av detta betyg.
Av allt vad som händer, är bäst det som sker. Så brukade
min blida och djupt religiösa farmor säga. Hon litade på att
hennes Gud skulle ordna allt till det bästa. Epiktetos uttryckte
samma tanke, men ur ett omvänt och mera filosofiskt
perspektiv. ”Önska inte att händelserna ska hända så som
du önskar, utan önska att de hända så som de hända. Därav
kommer du att befinna dig mycket bättre.”
163