Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

ska paja, om hur det går med fönstren på stugan, som inte
blivit målade osv.
Jag behöver heller aldrig mer bry mig om vad andra ska
tycka. Jag behöver inte längre känna någon inre press på mig
att gå in i skoldebatten för att försöka avstyra de dumheter
och grymheter, som en okunnig och opportunistisk skolminister
hittar på. Jag behöver heller aldrig mer förbereda
några lektioner eller föredrag eller stressa för att hinna i tid
till lektioner.
Skönast är nog ändå att jag slipper lära mig en massa nytt.
Jag slipper läsa obegripliga instruktioner om hur dvdspelare,
digitalboxar och teveapparater ska monteras.
Jag slipper lära mig allt, som man ska kunna göra med sin
mobil. Jag behöver aldrig mer välja mellan olika leverantörer
av bredband, elström, telefoni och banklån. Visst blir det
skönt att slippa allt detta!
Livet består av en serie omtagningar, har Strindberg sagt.
Och det har han väl på sätt och vis rätt i. Visst är det mycket
som upprepar sig. Men det behöver ju inte innebära, att man
tråkas ut av allt som upprepar sig. Många av vardagens omtagningar
känns för mig omistliga. Likväl måste jag en dag
mista dem. Vid tanken på orden ”aldrig mer” kan jag känna
ett smärtsamt sting i hjärttrakten. Redan har orden ”aldrig
mer” slagit mig. Aldrig mer spela fotboll, badminton eller tennis.
Aldrig mer vandra i fjällen osv. Astman har satt gränser
för mig, men dem kan jag leva med.
Värre är att jag snart aldrig mer ska få höra barnbarnens
porlande skratt. Eller få en kram och en godnattkyss av Annastina.
Eller få se blåsipporna, vitsipporna och körsbärsträden
slå ut i blom. Eller höra taltrastens konsert en vårkväll.
178