Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

I fortsättningen såg jag till att vara inne i huset, när Johan
Örn kom förbi.
42
Frukt, bär, grönsaker och rotfrukter stod för en stor del
av familjens matförsörjning under och närmast efter kriget.
I sluttningen ner mot grönsakslanden fanns en jordkällare,
där detta matförråd förvarades. Innanför dörren till jordkällaren
stod en liten tunna med vattenglas. Det var en geléartad
vätska, som man förvarade äggen i för att de inte skulle
ruttna. I det längsta försökte jag slippa att gå ner och hämta
ägg där. Det kändes äckligt att stoppa ner den nakna armen i
den kalla, slemmiga vätskan.
Inne i källaren var ett par stora hyllor, en på vardera sidan
om mittgången. På hyllorna stod det fullt med flaskor och
burkar med saft och sylt. Det hände, att jag någon gång smög
mig ner och knyckte en saftflaska. Den tog jag med mig till en
grotta, som jag och Lennart hade ordnat i höladan. Där samlade
vi ett litet förråd av sådant, som gick att äta och dricka.
Sådant som äpplen, späda morötter, hallon, jordgubbar och
saft. Där kunde vi sitta i lugn och ro och mumsa på detta och
prata om världshändelserna. Det vill säga händelserna i den
lilla värld, som närmast omgav oss.
Vid ett tillfälle hade jag råkat få med mig en flaska med
blåbärssylt i stället för saft. För att undvika sådana misstag i
framtiden, beslöt vi oss för att sortera flaskorna och burkarna
i jordkällaren. Vi ställde sylten på ena sidan mittgången och
saften på den andra. Det visade sig vara mycket mera sylt än
saft. Det var så mycket sylt, att hyllan inte höll för belastningen.
Den brakade i golvet med ett öronbedövande dån. Golvet
fylldes med sylt och glasskärvor.