Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

upp rören med en brinnande blåslampa. Det bar sig då inte
bättre än att golvet fattade eld. Klas skrek till och ropade på
hjälp. Pappa kom utrusande och stod och ojade sig. ”Skynda,
skynda, huset brinner upp”, ropade han. Lydia sprang då och
hämtade en spade. Med hjälp av den skottade hon in snö
under huset. Med hjälp av snön och en kastrull kunde Klas
sedan släcka elden.
Jag hade hört och sett alltihop och sprang förskräckt in i
tamburen. Där satt jag på trappan och bad till Gud, att huset
inte skulle brinna upp. Jag hann fundera på var vi skulle bo,
ifall huset brann upp. Men som tur var slapp jag tänka vidare
på det. Sedan den dagen har jag varit överdrivet försiktig, när
jag hanterar öppen eld. Jag vill ogärna använda spritkök och
ser alltid till att jag har flera spannar med vatten i beredskap,
när jag tänder en påskbrasa på ängen. Detta även om det är
alldeles vindstilla.
40
På 40-talet reglerades folks spritinköp genom motboken.
Alla myndiga människor fick ansöka om motbok. Därefter
blev man tilldelad en ranson per månad efter vilken ekonomi
man hade. Som mest kunde man få fyra liter sprit i månaden.
Som minst fick man bara en liter.
Johan Örn var hemmansägare och flottare. Han extraknäckte
genom att lotsa timmerflottar genom Ellenösjön från
järnvägen vid Sundsbron till Håmule, där timret flöt vidare i
ån mot pappersbruket i Munkedal. Han hade därigenom rätt
goda inkomster, vilket resulterade i en hög ranson på motboken.
Det låg status i att ha en hög ranson på motboken. Men
att låta ransonen frysa inne genom att inte handla ut i tid,
ansågs av många som omoraliskt. Om man inte själv köpte