Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

göra mer har bidragit till att jag vid sidan av min lektorstjänst
skaffade mig ett stort antal akademiska poäng , författade
mängder av läromedel och skrev sex debattböcker och ett
hundratal debattartiklar om skolfrågor. Min överdrivna pliktkänsla
medförde också att jag under 40 yrkesverksamma år
bara var sjukskriven vid en handfull tillfällen, förutom några
kortare sjukhusvistelser. Polyper och bihåleinflammationer
lät jag operera under håltimmar i skolschemat och dumt nog
släpade jag mig många gånger till jobbet med förkylningar
och magkatarrer och andra åkommor, som jag i stället borde
ha skött om i hemmet.
En annan belastning som jag bär med mig är att jag fortfarande
är hjärtängslig för att mat och dryck inte ska räcka till,
när vi bjudit vänner. Detta kan jag bland annat härleda från
en till synes bagatellartad händelse, som jag ofta återkommit
till i tankarna och som varje gång gjort mig illa berörd. Tillsammans
med klasskamraten Joel stötte jag på ströget på ett
par flickor från klassen. Joel föreslog att vi skulle bjuda flickorna
på konditoriet Havet. Jag hade som vanligt bara några
småslantar på mig, men jag fick löfte om att få låna pengar av
Joel. När denne beställt två pommac och två gräddbakelser
till sig och ”sin” flicka hade han inga pengar kvar att låna ut.
Jag fick bjuda ”min” flicka att dela en sockerdricka med mig.
Detta kändes så skämmigt att jag aldrig har kunnat glömma
det.
66