Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

kläderna, det torftiga bohaget osv. Fattigdomen är inte lika
iögonenfallande idag, men i mängder av familjer har man inte
råd att laga tänderna, köpa nya kläder, äta näringsriktig mat,
köpa ut mediciner eller låta barnen gå på bio eller följa med
på skolresor.
Jag kom att fundera över vilka funktioner som samhället
har, vilka som behöver samhället och vilka som inte behöver
det. Den frågan är lika aktuell för mig idag som den var på
sextitalet. Jag inser att det är de svaga, som behöver samhällets
skyddsnät. De som själva inte kan betala sådant som hyra,
sjukvård eller tandvård. De starka, de friska och de rika behöver
inte samhällets skyddsnät. De klarar sig bra ändå. Men
samhällets skyddsnät kostar pengar. Pengar som kommer
från medborgarnas skatter. Det borde vara en självklarhet
att det främst är de starka, de som har pengar, som ska bidra
till samhällets skyddsnät. Men för många av dessa verkar det
inte vara någon självklarhet. De vill inte dela med sig av sin
välfärd.
De kan väl tänka sig att bidra till samhällets utgifter för
kommunikationer och försvar. Men när det kommer till det
samhällets skyddsnät, som de inte tror att de kommer att
behöva, är villigheten att betala inte så stor. Genom ”sina”
borgerliga partier kräver de därför lägre skatter och minskade
utgifter för den sociala välfärden. Många vill också minska
samhällets betydelse genom att sälja ut framgångsrika, gemensamt
ägda företag och låta viktiga samhällsfunktioner
som skola och vård privatiseras. Allt för att skapa utrymme
för privata vinstintressen.
Som jag uppfattar det så är skiljelinjen mellan de högerinriktade
politiska partierna och de övriga just frågan om
samhällets roll och synen på solidaritet. De krafter som vill
140