Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

jag tänkt mig att författandet skulle fungera som fortbildning
för mina handledare. Flertalet medförfattare slutade som
handledare. De fick andra jobb eller fortsatte som författare
i egna projekt.
Jag kände mig ibland maktlös och förtvivlad, när jag
tänkte på hur illa många skolsvaga elever for i skolan. Därför
bestämde jag mig för att skriva ytterligare en bok. 1996 tog
jag mig samman och skrev ner det mesta, som jag lärt och
kommit fram till om skolan i boken ”Om kunskapstillväxt”.
Prefekten Hans Berg föreslog, att jag skulle ge ut boken som
en del i institutionens skriftsamling. Jag avböjde. Dels ville jag
inte utsätta mig för censur av mina överordnade. Dels visste
jag, att sådana skrifter vanligen går direkt till arkivet utan att
marknadsföras. Denna gång ville jag sköta om marknadsföringen
själv. Därför gav jag ut boken på eget förlag. Det visade
sig mindre klokt.
Jag hade inte haft klart för mig hur mycket annonser i
fackpressen och reklamutskick kostade. Jag hade heller inte
kunnat ana, hur förödande min kritik mot doktoranderna
skulle bli för mig. Jag hade oklokt nog använt mig av benämningen
parasiter på samhällskroppen för dem som i många
år levde på statliga forskningsanslag utan att ge samhället
något tillbaka i form av förbättringar av skolan. En doktorand
Ekstrand i Lund åtog sig att recensera boken för Bibliotekstjänst.
Hon gav igen. Raljant och spydigt sablade hon ner boken
genom att kommentera dess hemmagjorda illustrationer
utan att beröra dess budskap. Trots allt kom boken att säljas i
ett par tusen exemplar. Min förhoppning är att jag kanske har
lyckats påverka tänkandet hos några av dess läsare. I så fall
kan den ändå ha gjort en viss nytta.
93