Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

120
På nittitalet var det inte längre aktuellt att resa någonstans
med barnen. I stället fick vi resa till barnen. Vår son Carl arbetade
under tolv år för SKF i Sydamerika. Därför kom vi att
göra åtskilliga resor till Santiago i Chile, till Lima i Peru och
slutligen till Buenos Aires i Argentina. Förutom att få umgås
med barn och barnbarn, som givetvis var det viktigaste, hann
vi också uppleva mycket i dessa länder. Om anarkin i trafiken
i Moskva varit svår, var den i dessa städer ännu värre. Om
slumområdet i Barcelona varit deprimerande, så fanns det
i alla dessa städer ännu värre slumområden. Men det fanns
också mycket, som var vackert och intressant.
I Peru gjorde vi en tur med turistbåt runt öar utanför
kusten, där vi bland annat fick se kolonier med sjölejon och
gamar och en flock delfiner, som slog följe med båten. I Nasca
i Chile fick vi från ett litet flygplan se de bilder av djur och annat,
som invånarna för mycket länge sedan lagt ut med stenar
i rader, kanske för att kommunicera med Solguden. Bilderna
är så stora, att de bara kan ses från luften. Hur människorna
kunnat räkna ut hur de skulle lägga alla dessa stenar, så att de
bildade mönster, är fortfarande en gåta.
Vi gjorde utflykter till havet och hamnstaden Valparaiso
och vi åkte på slingrande, smala serpentinvägar till en skidort
långt uppe i Anderna. Vi gjorde också en färd upp genom Maipodalen,
där vi kunde få se hur välkända viner producerades
och få känna hur de smakade.
I Peru fick vi en chans att närmare studera Incafolkets och
andra indianfolks kulturer. Vi såg fantastiska textilier och andra
sevärda saker på olika museer. Bland annat fanns där bevarat
en stor hövdingagrav, där husdjur och tjänare fått följa