Läs hela boken. Hämta pdf-fil i fulltext - Per Acke Orstadius

lickar. Det var inte roligt. Annastina misstänkte att boven
i dramat var blandningen av vodka och champagne. Senare
kom det att visa sig, att jag var svårt allergisk mot rysk kaviar.
Men att vara allergisk mot rysk kaviar är ju något, som jag
kan leva med.
På våra promenader i staden såg vi flera små vagnar,
som liknade korvstånd. Där serverades kvass, en dryck som
liknade svagdricka med litet fruktsmak. För bara en kopek
fick vi en full mugg av drycken. När muggen var urdrucken
lades den i en liten balja med smutsgrått vatten. Sedan togs
den upp och fylldes med ny kvass till nästa kund. Vi kunde
föreställa oss vad hälsovårdsmyndigheten hemma hade sagt
om detta förfarande.
Andra detaljer som fäst sig i mitt minne är färderna i
skrotfärdiga taxibilar utan stötdämpare på gropiga gator och
den helt anarkistiska gatutrafiken. Men promenaderna i den
vackra Gorkijparken var sköna. Samma dag vi åkte hem fick
vi se Olof Palme och en hel drös av VIP-personer på ambassaden.
De var där med anledning av regeringschefen Andropovs
begravning. Det kändes litet overkligt att få se alla dessa
storheter på så nära håll.
116
Jag hade legat på Renströmska sjukhuset för min astma
någon dryg vecka. När jag lämnade sjukhuset fick jag rådet
att snarast tillbringa en tid i ett varmare och torrare klimat
än vad Göteborg kunde erbjuda på senhösten. Valet föll på
den bulgariska Svarta Havskusten. Annastina kunde inte följa
med, eftersom hon arbetade som lärare. Resan var billig och
på hotellet fick jag ett bra rum och god mat. Badstranden låg
nära och vattnet var hyggligt varmt. Så jag hade inte mycket