"Den onaturliga naturen" (pdf) - RFSU

vad har genuS med naturvetenSkap att göra?
klä sig etc. Resultatet av detta kan ses på den strukturella nivån, som framförallt gäller hur
arbetsdelningen i samhället är med avseende på genus. I alla kulturer finns en arbetsdelning
där kvinnor och män utför skilda sysslor. Kvinnor i en kultur kan ha samma sysslor som män
i annan kultur, men inom en och samma kultur är sysslorna (ofta) strikt uppdelade. Sverige,
som anses vara ett av världens mest jämställda länder har som bekant ändå en könssegregerad
arbetsmarknad och också en könssegregerad gymnasieskola.
Med den individuella nivån avses enskilda individers socialisation in i en genusidentitet där
både symboliskt och strukturellt genus har stor betydelse i den processen. Individer som
bryter genusmönster, strävar för jämställdhet etc. får betydelse och påverkar därmed på sikt de
båda andra nivåerna. Det här sättet att använda genus för att analysera samhällssystem historiskt
och kulturellt har också genomförts för naturvetenskaplig verksamhet av bland andra
vetenskapsfilosofer och historiker (som t ex Sandra Harding, Helen Longino, Carolyn Merchant,
Londa Schiebinger), men också av feministiska forskare som har en naturvetenskaplig
skolning (som exempelvis Evelyn Fox Keller, Anne Fausto-Sterling, Donna Haraway, i Sverige
Malin Ah-King m.fl.). I följande avsnitt kommer jag att utgå från feministisk vetenskapskritik
och använda tre nivåer av genus för att beskriva naturvetenskapen. Jag diskuterar också på
vilket sätt detta har relevans för lärare i och för undervisning om naturkunskap på gymnasiet.
naturVetensKapen som Kultur
Naturvetenskapens kunskapsproduktion och kunskapssyn är präglad av den positivistiska
grundsynen om att det finns en sanning om världen som kan upptäckas. Forskaren ska neutralt
och objektivt beskriva verkligheten som den är och de fakta som produceras anses vara
universella och immuna för sociala influenser, dvs. de ska gälla oavsett tidsepok, i vilken del av
världen man än befinner sig, i vilket samhällssystem som helst, om man är kvinna eller man,
västerlänning eller afrikan. Inom feministisk vetenskapskritik diskuteras och kritiseras begreppet
objektivitet där man bland annat menar att man inte kan bortse från att naturvetenskap
är en mänskligt konstruerad verksamhet och med det följer att forskaren studerar världen utifrån
en position. Istället för ”det okroppsliga gudsperspektivet” är all kunskap situerad (som
Donna Haraway uttrycker det 1988). Forskaren befinner sig i ett historiskt och kulturellt
sammanhang med de tankestrukturer, tankevärldar som råder där, vilket ger förutsättningar
för att ställa vissa forskningsfrågor och sätter ramar för vilka tolkningar av forskningsresultat
som blir möjliga. Det som forskaren ”ser” tolkas alltid med hjälp av dessa tankevärldar och
deras rådande paradigm, som kan vara så starkt att hon/han till och med inte ser det som uppenbarligen
finns att se. Låt mig ge ett historiskt exempel på det:
Under 1920-talet var den rådande teorin om solens struktur att den till största delen bestod
av järn. Cecilia Payne (senare Payne Gaposchkin) studerade stjärnors uppbyggnad med
spektroskopi. Olika grundämnen ger upphov till olika spektrallinjer och genom att analysera
dessa spektrallinjer drog hon slutsatsen att solen till största delen består av väte. Henry Norris
Russel som var en av den tidens ledande astronomer avfärdade totalt Paynes resultat. Russel
och hans kolleger som hade teorin om att järn var huvudbeståndsdelen i solen bortsåg helt
från spektrallinjen som väte gav upphov till. De betraktade denna linje endast som störande
bakgrund, skräp helt enkelt. Deras tankestrukturer, den teori de hade om solen, hindrade
104