"Den onaturliga naturen" (pdf) - RFSU

”delFiner är Ju ganSKa gay, de är Ju SoM FJolliga HaJar”
tommy eriKsson
Föreställningar om sexualitet och relationer som något mer eller mindre naturligt är vanliga i
olika undervisningssituationer. Att hävda att något är naturligt eller inte får ofta stå oemotsagt
som argument och därmed legitimeras dessa uttalanden trots att det inte alltid finns någon
grund för dem. Är det så att vi betraktar och tolkar naturen genom våra mänskligt normerande
glasögon och om så är fallet, vad händer när vi vänder upp och ner på den tolkningen? Kan
vi jämföra mänskliga beteenden med beteenden i djurvärlden och vilka fördelar och risker
finns med en sådan jämförelse?
Under några månader 2008 visade Naturhistoriska riksmuseet utställningen ”Rainbow
animals” som tog upp det samkönade sexuella beteendet i djurvärlden. Två av personerna
bakom denna utställning, Lars Magnusson, biologilärare och pedagog, och Christina Ritzl,
biolog och projektledare, berättar om vilka syften utställningen hade. Ett syfte var att visa upp
en delvis ny del av forskningen kring djurs beteenden och ett annat var att få besökarna att
förstå det svåra med att jämföra människor och djur, säger Christina Ritzl.
– Vi ville till exempel visa att argumentet att ”homosexualitet är onaturligt för att det inte
finns i naturen” inte håller då homosexuellt beteende är väldokumenterat inom hundratals
arter. Man kan lägga moraliska, religiösa eller kulturella aspekter på denna fråga, men att
säga att det inte finns i naturen är felaktigt. Samtidigt så måste man komma ihåg att allt som
händer i djurvärlden inte kan användas som norm för oss, säger Ritzl och tar upp exempel på
beteenden hos djur som vi inte tolkar som naturliga hos människor, som incest, våldtäkt, att
döda sin avkomma och att äta upp sin partner.
Magnusson och Ritzl är överens om att den viktigaste distinktionen mellan människor och
djur när det gäller homosexualitet är att man bara kan prata om tolkat homosexuellt beteende
i djurvärlden medan homosexualitet hos människor handlar om både identitet, känslor, preferenser
och praktik.
Vi vet ingenting om djurens identitet eller eventuella känslor. Det homosexuella beteendet
är trots allt vanligt inom många djurarter. I över 1 500 arter finns det belägg för samkönade
parbildningar eller homosexuell praktik, och i 500 av dessa är det väldokumenterat.
Forskningen har mest rört däggdjur och fåglar, men även alltifrån kräftdjur till spindlar och
bläckfiskar har studerats med samma resultat. I detta sammanhang är det dock intressant hur
människan tolkat detta beteende. Ritzl beskriver ett exempel där giraffhannar betäckt varandra
och i etologernas ögon har detta tolkats som maktdemonstrationer, medan det räckt med
att en giraffhane luktat på en hona för att det ska tolkas som ett sexuellt intresse. Vi ser det vi
förväntar oss att se.
Lars Magnusson fyller på med att reflektera över naturvetenskapen som barn av sin tid, att
tolkningen vi gör av djurs beteende idag kan skilja sig från tolkningen man gjorde för trettio
år sedan och om trettio år kan det se annorlunda ut igen. Ett annat tecken på att forskningsinriktningen
förändras över tid är att evolutionen tidigare beskrivits som pådriven av aggressi-
124