"Den onaturliga naturen" (pdf) - RFSU

StigMa, SJälVStigMa ocH diSKriMinering
Walter heiDKampf
Stigmatisering är ett begrepp som beskriver den sociala stämpling som kan förekomma mot
grupper som på något sätt avviker från normen. Det kan handla om att de avviker från normer
som rör sexualitet, kön, etnicitet, fysisk eller psykisk hälsa. Den stigmatiserade individen
utsätts ofta för fördomar, nedvärderande uttalanden och utpekanden, förakt och avståndstagande.
Personer som har en hivdiagnos blir ofta stigmatiserade och detta kan bland annat leda
till avståndstagande, inte minst i sexuella situationer. De föreställningar som omgivningen har
om hiv, som ligger till grund för stigmatiseringen, begränsar de hivpositivas handlingsutrymme
och kan i sin tur skapa självförakt.
Hiv är en infektion, inte en moralisk dom eller ett straff givet till mig på grund av vem jag är
eller vad jag har gjort. Det är helt enkelt ett virus som utvecklats för att överföras på ett för
viruset typiskt sätt. Ända sedan de första aidsfallen rapporterades i början av 1980-talet har
kvinnor och män med hiv och tillståndet i sig själv stigmatiserats och fördömts. Det finns
många tabubelagda föreställningar, värderingar och fördomar om personer som har hiv och
om själva sjukdomen. Det finns flera skäl till att det blivit så och det handlar bland annat om
vår syn på sex, sexualitet, narkotikamissbruk, moral och etnicitet. När man som hivpositiv
man eller kvinna känner till och lär sig förstå och hantera några av dessa bakomliggande faktorer
så underlättar det också att hantera självstigma, stigmatisering och diskriminering.
Det finns många saker som bidrar till stigmatisering av personer med hiv. Det handlar till
exempel om att hiv överförs genom oskyddat sex och användandet av intravenösa droger, och
dessa områden är ofta föremål för moraliserande värderingar. Homosexuella män drabbas i
högre grad än heterosexuella män och de förstnämnda förknippas ibland med sexuell dekadens
och brist på moral. Intravenösa drogmissbrukare fördöms och ses som en belastning för
samhället genom sitt missbruk, sitt beteende och dess sociala konsekvenser. Hiv drabbar och
förknippas med grupper i samhället som redan är utsatta för fördomar och diskriminering,
och heterosexuella kvinnor och män med hiv misstänkliggörs därmed ofta för att ha varit
delaktiga i olagliga eller avvikande beteenden. Kvinnor kan betraktas som prostituerade och
männen som smygbögar eller knarkare.
Hiv är en allvarlig sjukdom och fortfarande lever gamla föreställningar kvar om att hiv oundvikligen
leder till döden. Det handlar också om att vissa tolkar sjukdomen som guds straff för
syndigt beteende, en moralisk dom, eller att personer som kommer från andra länder, beskylls
för att föra sjukdom till landet och för att utnyttja det svenska sociala välfärdssystemet för
egen vinning. Vad som ligger till grund för stigmatisering är förstås olika från fall till fall, men
ofta samspelar ovan nämnda exempel med varandra och andra aspekter.
Fördomar och okunskap legitimerar en negativ syn på personer med hiv som kan innefatta
tankar om att man förtjänar sin infektion, att man är en börda för samhället då man befinner
sig utanför det annars ekonomiskt produktiva välfärdssystemet. Det ligger nära till hands att
då beskriva personer med hiv som ”skyldiga och några som får skylla sig själva” därför att man
anser att dessa personer gjort något fel vilket lett till att man fått hiv.
57