"Den onaturliga naturen" (pdf) - RFSU

kriStina anderSSon
dem från att se vad som verkligen fanns i spektrumet. Russel och anhängarna av järnteorin
fick efter några år motvilligt krypa till korset och medge att Payne hade rätt. I det här fallet
behövdes det en person som inte var låst i den tidens paradigm om stjärnors uppbyggnad, en
person med ny frisk blick som kom att ”se” vad som fanns i mätdata och tolka dessa data på
ett nytt sätt.
naturVetensKap på en symbolisK niVå
De symbolvärden som tillskrivs de olika naturvetenskapliga ämnena ger upphov till olika status
som bidrar till en hierarkisk ordning mellan dem. Jag menar att genus är med och bidrar
till denna makthierarki. Ju mer ett ämne är förknippat med rationalitet, logik, objektivitet,
”pure thinking” och matematik, desto högre status har ämnet och desto mer maskulint kodat
kan det ses som. Här har vi fysiken och längst ner i denna hierarki finns biologin med mer
”mjuka” värden och därmed mindre maskuliniserat. Fysiken som människans intellektuella
krona på verket får konsekvenser på individnivån i ett tänkande om att detta ämne är för
några få utvalda, inte för mig. Talet om att fysik och matematik är ”svårt” reproduceras i alla
möjliga sammanhang i vardagen vilket också bidrar till att de personer som ”har lätt” för dessa
ämnen känner sig exklusiva och smarta. Intellektuellt arbete i form av fysik och matematik
värderas högre än annat intellektuellt arbete i vårt samhälle. Eller som Marlene Zuk, evolutionsbiolog,
formulerar det:
”Vi säger ’Det här är minsann inte som rocket science’ när vi menar att någonting inte är
särskilt svårt. Vi utgår då från antagandet att rymdfysik kräver en hel del matematiskt resonerande
och därför är det svårt och komplicerat. Vi säger inte ”Det här är minsann inte som att
skriva en sonett” trots att det för de flesta människor är lika svårt att skriva en bra sonett som
att skicka iväg en raket ut i rymden. (Zuk 2002, s.185)”
Den vetenskapshistoriska kanon deltar också i återberättandet av myten om det manliga geniet.
Berättelsen om att de naturvetenskapliga upptäckterna, det naturvetenskapliga tänkandet
är förbehållet geniala ensamma män med en extraordinär begåvning, är så genomgripande
att den färgar vår uppfattning, både inom- och utomvetenskapligt om hur naturvetenskaplig
verksamhet utförs. Den 9 december 2011 porträtterades Adam Riess, en av nobelpristagarna
i fysik 2011 av radioprogrammet Vetandets Värld. Intervjun översattes av Camilla Videbäck.
I slutet av programmet diskuterar Riess begreppet mörk energi och hur Einsteins beräknade
kosmiska konstant fungerar praktiskt. Det mest troliga är, enligt Riess, att den mörka energin
är en energi hos själva vakuum i enlighet med Einsteins kosmologiska konstant. Einstein sa
ju själv att konstanten var hans största misstag, men kanske visar det sig att det uttalandet var
hans största misstag, inte själva den kosmologiska konstanten. Det finns andra idéer vad mörk
energi kan vara för något, idéer som innebär att det inte skulle vara en konstant utan något
som ändras. Men när alltmer precisa mätningar har gjorts de här tretton åren, har ingenting
talat emot Einsteins kosmologiska konstant enligt Adam Riess. Dessutom finns idén om
energi i vakuum hos en helt annan gren av fysiken, hos kvantmekaniken som beskriver det
allra minsta. Men haken är den att kvantmekaniken kommer fram till ett helt annat värde på
sin vakuumenergi. Ja, det blir lite snårigt. För att få ihop allting hoppas Adam Riess på en ny
teori och den kommer inte en dator att spotta ur sig. Det behövs en ny Einstein helt enkelt,
105