"Den onaturliga naturen" (pdf) - RFSU

mina gäredal
att respeKtera och förstå är inte samma saK
Att respektera någons könsidentitet innebär bland annat att utgå från en persons könsidentitet
när man förhåller sig till och pratar om personen. Ett respektfullt bemötande hänger inte
på om man kan förstå hur en person känner eller tänker. Det innebär att man respekterar
att en person känner och tänker på ett visst sätt. Detta är viktigt att förtydliga eftersom det
händer att människor säger att de inte kan bemöta en person respektfullt – eller på det sätt en
person vill bli bemött – på grund av att de inte kan sätta in sig i hur personen känner när den
definierar sig eller låter bli att definiera sig som ett visst kön. Argumentet att man inte kan
bemöta någon respektfullt för att man inte kan sätta sig in i hur den känner anförs aldrig när
det handlar om respektfullt bemötande av någon som exempelvis blivit våldtagen, utsatt för
tortyr eller lider av posttraumatisk stress. Därför är det relevant att en extra gång poängtera att
det inte är samma sak att respektera någon som att kunna sätta sig in i någons känslor.
samma bemötanDe oaVsett Kön
Alla personer ska ha samma rättigheter och möjligheter, oavsett vilket kön de har, men det
finns många exempel i Sverige på att detta inte är fallet i praktiken. Exempel på att alla personer
inte blir lika behandlade oavsett vilket kön de har syns bland annat i att olika regler tycks
gälla för killar och tjejer. De här osynliga reglerna kan handla om hur sexuellt utagerande man
får vara, hur mycket sex man får ha, hur högljudd man får vara och hur feminin eller maskulin
man får vara utan att riskera att bli bestraffad genom exempelvis ryktesspridning, mobbning,
utfrysning eller ifrågasättande. Detsamma kan hända om en persons könsidentitet eller
könsuttryck inte följer förväntningarna.
Att visa att man respekterar någon oavsett kön är att anstränga sig att behandla alla lika,
oavsett vilket kön de har. Till det hör att ha en medvetenhet om att alla kanske inte definierar
sitt kön på det sätt som man förväntar sig, man vet aldrig vilken könsidentitet en person
har förrän den har berättat det. Andra sätt att respektera individers könsidentiteter är att inte
slentrianmässigt dela upp personer i kategorierna killar och tjejer – vilket är vanligt i lektionssammanhang
i exempelvis sexualundervisningen eller genom att prata till en grupp i generaliserande
termer, som ”bra jobbat tjejer!” eller ”toppen, killar!”. Om det känns nödvändigt att
dela upp elever i tjej- och killgrupper ska det vara tydligt uttryckt att var och en får bestämma
vilken grupp de tillhör. Dessvärre utesluter detta ändå elever som vare sig är killar eller tjejer.
namn och pronomen
En viktig del i att respektera en persons könsidentitet är att använda det namn och det pronomen
som personen vill att man ska använda om den. När man pratar i tredje person om
en person som definierar sig som man använder man oftast pronomenet han (honom, hans),
för en kvinna pronomenet hon (henne hennes), och intergender/nongender pronomenet hen
(henom, hens). En del personer som är intergender eller nongender föredrar istället pronomenet
”den”. Om man är osäker vilket pronomen man ska använda om en person är det bra att
fråga. Även fast det kan kännas ovant att använda pronomenet hen, eller att använda ett könsbestämt
pronomen om en person som man tidigare har använt ett annat pronomen för, är det
bara en vanesak innan man kan använda det på ett självklart sätt. Detsamma gäller att kalla en
person det namn som den själv vill bli kallad. Om man är på väg att omdefiniera sin könsi-
140