"Den onaturliga naturen" (pdf) - RFSU

kriStina anderSSon
var väldigt svag, som man började ifrågasätta bilden av spermien som en kraftfull penetrerare.
Det ledde fram till nya studier och då modifierades även bilden av ägget som passiv. Nya studier
visade att ägget var aktivt under befruktningsögonblicket och fångade in spermien.
Ett ytterligare exempel på hur språkbruket och valet av metaforer styr forskningens inriktning
och snarare speglar samhällets ideologier än fysiologiska förlopp är forskning om nervsystemet
(Upchurch & Fojtová 2009). Under 1990-talet beskrevs nervsystemet i hierarkiska ordalag
där neuronerna var de viktigaste cellerna högst upp i hierarkin – de var aktiva och kommunicerande
medan gliacellerna beskrevs som mindre viktiga, inaktiva celler som inte deltog i
kommunikation. En specifik gliacellstyp, astrocyterna, kallades för ”hushållerskor” för att de
ansågs sköta om neuronerna. Den här hushållerskemetaforen höll i sig in på 2000-talet då det
upptäcktes att neuronerna var beroende av astrocyternas aktiviteter för sin överlevnad. Det
visade sig att astrocyterna också kommunicerade och transporterade näringsämnen och joner
till neuronerna. I och med att astrocyterna fick mer uppmärksamhet inom forskningen och
man förstod deras betydelse för hjärnans aktivitet klättrade de uppåt (för forskarna) i nervsystemets
hierarki och i och med det ändrades även språket och metaforerna. Från att astrocyternas
uppgifter beskrivits som ”kvinnogöra”, blev deras funktioner istället associerade med
manligt kodade sysslor. Nu användes metaforer som att astrocyterna motsvarade hjärnfunktionens
”arkitekter” eller ”dirigenter”. Den här visar hur viktigt språket är för vår tolkning av
fenomen i naturen. Metaforerna påverkar hur forskarna tänker om olika begrepp och vad som
anses vara viktiga frågor att ställa och forska om. I det här fallet var forskning om gliaceller
lågt rankad inom forskarsamhället och hade därför svårt att få finansiellt stöd.
naturVetensKap på en struKturell niVå
Universiteten har varit en mansdominerad arena sedan akademins grundande och kvinnors
inträde i den naturvetenskapliga domänen har motarbetats på många olika sätt. I Sverige blev
det möjligt för kvinnor att studera vid universiteten från mitten av 1870-talet. Vid Uppsala
universitet som grundades 1477 betydde det ett fyrahundraårigt försprång för männen. Dessutom
var de allmänna läroverken stängda för flickor ända till 1920-talets mitt, vilket innebar
att kvinnor var tvungna att ta studenten som privatister. Kungliga tekniska högskolan öppnades
för kvinnor så sent som 1921, men de kvinnor som sökte sig dit betraktades som abnorma
och motarbetades i början öppet (Berner 2004). Det är först under andra hälften av
1900-talet som kvinnor har uppmuntrats att söka naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.
Idag är andelen kvinnor som läser program vid universitet och högskolor 57 procent
, men förändringen högre upp i den akademiska hierarkin går långsamt. Hösten 2011 var
endast en av fem professorer kvinnor. Att ett ämne som fysik fortfarande i våra dagar är
behäftat med maskulint genus syns i statistiken både på grundläggande universitetsnivå och
på professorsnivå. Andelen kvinnor som antogs till biologiprogram 2011 var 71 procent,
medan endast 23 procent kvinnor antogs till fysikprogram. Andelen kvinnliga professorer i
biologi och fysik var 25 procent respektive 8 procent. Det kan tyckas förvånande att andelen
kvinnliga professorer fortfarande är så låg inom biologi trots den överväldigande majoriteten
kvinnliga studenter på grundläggande nivå, men det kan också ses som ett bevis på att
strukturellt genus fortsätter att reproduceras i vårt land, jämställdhetssträvandena till trots.
107