"Den onaturliga naturen" (pdf) - RFSU

trans
psyKoterapi och psyKologisKt stöD
Precis som alla andra kommer transsexuella personer i varierande omfattning att genomgå livskriser,
brottas med svårigheter och psykiska problem eller sjukdom. De kommer likt andra, vara
i behov av hjälp och stöd ifrån olika vårdgivare. Den transsexuelle personen är dock alltid i riskzon
för särskild psykosocial stress såsom diskriminering, trakasserier och våld som kan bidra eller
leda till psykisk ohälsa. Oförmåga att formulera, få förståelse eller söka hjälp för könsidentitetsproblematik
kan i sig leda till psykisk stress och ohälsa. Erfarenheten hos dem som arbetar inom
fältet är att psykisk ohälsa inte sällan är relaterad till psykosociala faktorer snarare än psykiatrisk
samsjuklighet. I WPATH’s riktlinjer, framkommer att behov av psykoterapi under utredning
och behandling varierar och psykoterapi är därför inte ett absolut krav enligt dessa riktlinjer. En
del transsexuella hittar på egen väg ett tillfredställande sätt att leva medan andra kan behöva mer
stöd. Övergripande mål för psykoterapi under utredningsprocessen är att hjälpa individen till
ett mer tillfredställande liv i dennes önskade könsidentitet. Utifrån vad som är realistiskt utforskas
alternativa valmöjligheter som personen inte tidigare övervägt eller tänkt på. Det är viktigt
att diskutera det faktum att vare sig psykoterapi, kirurgi eller hormonell behandling permanent
kan ta bort eller utrota individens kroppsliga förutsättningar eller tidigare livserfarenheter. Utrednings-
och behandlingsenheter har varierad möjlighet att erbjuda specifikt stöd och psykoterapi.
I de fall denna möjlighet är begränsad är det viktigt att hänvisa den transsexuelle personen
under utredning till annan adekvat vårdgivare.
Forskning har visat att stöd och förståelse ifrån närstående och anhöriga har stor betydelse för
hur väl könsbytesprocessen fortskrider och för personens välbefinnande. Det sociala sammanhanget
och viktiga personers stöd har också visat sig ha stor betydelse för individens psykiska
hälsa när könskorrigering är avslutad. Som anhörig kan man känna sig överraskad, främmande
eller rent av chockad inför det som händer och initialt oförstående kring tillståndet
transsexualism. Också på anhöriga och närstående till den transsexuella personen ställs stora
krav. Ett exempel kan vara ett syskon som ska vänja sig vid att ha en syster istället för en bror
eller anpassning till att vara föräldrar till en son istället för en dotter. Den transsexuelle kommer
att byta namn och att tilltalas med nytt pronomen, dvs. ”han” istället för ”hon” och vice
versa. För många anhöriga möts dock fastställelse av den transsexuelle personens diagnos med
lättnad och som svar på frågor och funderingar som funnits länge. Möjligheten för anhöriga
att få stöd och information varierar stort över landet. Utredningsenheterna erbjuder, i mån
av resurser för detta, närstående information och stöd i form av såväl gruppverksamhet som
individuell kontakt. Det viktigt att lyfta fram att anhöriga och närstående initialt kan reagera
på ett alltifrån förundrat till icke-accepterande sätt inför personens önskan att korrigera sitt
biologiska kön. Småningom brukar dock en anpassning och acceptans ske. För de transsexuella
personer där anhöriga inte accepterar individens önskan att vidta åtgärder för att korrigera
kroppen i enlighet med könsidentiteten är det mycket beklagligt och för alla inblandade en
stor sorg.
BeHandlingSåtgärder eFter att rättSliga rådetS BeSlut
KönsKonfirmeranDe operationer
För kvinna-till-man innebär operationen att man tar bort livmoder och äggstockar. I de flesta
fall får slidan vara kvar då den kirurgtekniskt är svår att ta bort. Det finns idag två metoder
156