"Den onaturliga naturen" (pdf) - RFSU

hanS olSSon
dande och fick legitimera vad som är rätt sorts sexualitet, när analsex/analsamlag diskuterades
för några år sen. Man kunde höra att det var farligt och att man kunde få obotliga skador i
ringmuskeln, som sitter i analöppningen. Det intressanta är att analsamlag kom att bli en oro
för den heterosexuella samvaron; det blev ett bekymmer när man insåg att även heterosexuella
ägnar sig åt detta. Acceptansen för analsamlag killar eller män emellan verkar vara större. För
egendomligt nog hade man aldrig varnat för riskerna med analsamlag – eller ens hört talas om
dem – när det gällde män som har sex med män. Det man varnade för under upplysningskampanjerna
mot hiv var att hivöverföring lätt kunde ske via oskyddade analsamlag. Men ingenting
om andra fysiska skador. Om det nu var så farligt - varför hade ingen i så fall talat om
det för bögarna tidigare? Vore det så skulle det vara en medicinsk skandal. Sanningen är att
risken för skador vid frivilliga anala samlag är små. Och mäns och kvinnors (eller heterosexuellas
och homosexuellas) anatomi är i det avseendet inte olika varandra. Ett annat argument
i debatten var att ”där ska saker ut, inte in” – vem som nu bestämt det – alltså ett argument
kopplat till naturlighet. En barnmorska sa att ”ingen riktig kvinna vill ha analsamlag”. Ett
sådant påstående speglar en uppdelad syn på vad kvinnor och män bör och får uppskatta eller
göra, och uppenbarligen är analsamlag något som bara män vill ha och kan njuta av. Den
kvinna som uppskattar det är i varje fall inte en ”riktig” kvinna. Vad denne barnmorska inte
tänkte på var att hon samtidigt indirekt fördömde många homosexuella mäns praktik (även
om hon använde ordet kvinna), vilket jag faktiskt inte tror var avsikten. Det fanns också en
föreställning om att det alltid var killarna som ville, att de övertalade eller tvingade på tjejerna
en sexualitet som de förmodligen inte ville ha. Slutsatsen blir att tjejer inte är nyfikna och vill
prova på och att de inte har en egen sexuell vilja. Och visst kan det vara så att tjejer kan känna
sig pressade på ett annat sätt än killar. Det finns en ojämlikhet och maktobalans mellan tjejer
och killar, som man inte kan bortse från. Men att från det dra slutsatser om hur alla flickor
och alla pojkar är och vad de vill är omöjligt.
När RFSU gav ut en liten broschyr om analsex hände det att vi fick frågan, ibland med viss
upprördhet, varför det inte står att man inte behöver ha analsex om man inte vill. Svaret var
att det gäller alla sexuella handlingar, vare sig det är smekningar, vaginalsamlag eller analsamlag.
Det är frivilligheten och ömsesidigheten som är det viktiga, inte vad man gör. Så någonting
lurigt och svårt är det allt med just denna handling. En förklaring kan vara att analsex
setts som en oren handling, något smutsigt, rentav äckligt. Att kön och anus är två organ som
inte ska blandas. Historiskt har kyrkan sett det som en sodomitisk handling. Det har setts
som en utlevd, hämningslös sexualitet. En annan förklaring kan vara att analsamlag tidigare
förknippades med homosexuella män. Men i takt med att homosexualitet blivit mindre laddat
har även denna handling blivit mindre laddad. Kopplingen till bögar finns kvar, men är
inte lika stark längre. Utom i ett avseende: Det händer att unga killar undrar om de är bögar
eftersom de tycker om att smeka sig i anus eller använda en dildo när de onanerar. Och fortfarande
skulle få (heterosexuella) män tala om att de gillar att ta emot analsex av en kvinna,
vilket skulle kunna tas för en underordnad (outtalat feminin) position.
Kanske är det så att människor har börjat tala om det. I den första befolkningsbaserade
svenska sexualvaneundersökningen 1967 frågade man inte människor om de hade erfarenhet
av analsamlag – eftersom man antagligen inte ens tänkte tanken att de kunde ha det, eller om
det kanske ansågs som en alltför intim fråga, som människor skulle kunna ta anstöt av. Efter-
15