"Den onaturliga naturen" (pdf) - RFSU

larS falk
pliktiga och det finns alltså ingen epidemiologisk statistik annat än den som görs på olika
sjukvårdsmottagningar och på de mikrobiologiska laboratorierna. Herpes behöver inte ha en
tydlig symptombild ens vid förstagångsinfektion. Inkubationstiden från smitta till symptom
är i motsats till kondylom kort, som regel inom två veckor. Den som smittar behöver inte
själv ha några som helst besvär. Herpesvirus bär man på resten av livet även om de flesta med
HSV2-infektion inte senare får lika täta skov som under det första året. Vid nedsatt immunförsvar
t ex vid cancersjukdom eller aids kan såren bli mer eller mindre kroniska.
I populationer där hiv-infektionsrisken är stor innebär alla sexuellt överförda infektioner
som ger en tydlig inflammation som herpes, gonorré och klamydia en mycket större risk för
smittsamhet oavsett om det är den hiv-infekterade som har detta eller den som riskerar att bli
smittas. Detta är en stor anledning till att sexuellt överförda infektioner inte kan isoleras från
hiv i kampanjarbete för att förebygga hiv.
hiV
hiv, humant immunobristvirus, kunde diagnostiseras mikrobiologiskt första gången 1985.
Några år tidigare (1981) hade de första vetenskapliga rapporterna kommit om unga män i
New York och San Francisco med Kaposis sarkom (en kärltumör som man tidigare sett hos
åldrande personer enbart) och med nedsatt immunförsvar. Jacques Pépin, en kanadensisk
infektionsläkare och epidemiolog, utgav 2011 boken The Origins of AIDS, där hela den
sannolika och numera inte så kontroversiella spridningen av hiv-infektionen, beskrivs. Det
äldsta bevarade blodprovet med hiv är från 1959 och togs i Kinshasa. Man tror att de första
smittades i Gabon och Ekvatorial Guinea från apor på tidigt 1900-tal. Till en början var sannolikt
inte spridningen stor. I Kongo testade den dåvarande kolonialmakten befolkningen
med blodprov och många fick diagnosen syfilis (även om troligen många inte hade syfilis utan
hade blivit smittade i barndomen med en annan närbesläktad treponemabakterie som inte
smittar sexuellt, men som ger samma utslag på syfilistesterna. Den infektionen kallas i engelsk
litteratur för yaws). Behandlingen var fortfarande en bit in på 1950-talet arsenikinjektioner
och senare penicillininjektioner. Dessa injektioner gavs med flergångssprutor där man endast
”desinficerade” med vatten och då skedde en stor spridning av hepatit B, men sannolikt också
av hiv. Under inbördeskriget i Kongo efter självständighetsförklaringen 1960 och den i sådana
sammanhang ofta förekommande prostitutionen och de sexuella övergreppen bidrog sannolikt
till en snabb sexuell spridning av hiv. Det finns två huvudvirus HIV1 och HIV2 men
den förstnämnda är den helt dominerande. Den har i sin tur många undergrupper. Hiv är ett
retrovirus som bygger in sig i värdcellens egen arvsmassa. De flesta undergrupper är mycket
smittsamma när personer är nyinfekterade och flera år senare när immunsystemet kollapsar
och aids (Acquired Immuno Deficiency Syndrome) uppstår. Däremellan är smittsamheten
betydligt lägre. Ett undantag är undertypen C som florerar framför allt i Sydafrika där smittsamheten
är konstant mycket hög.
När den första bromsmedicinen AZT (Retrovir) kom på slutet av 1980-talet förändrades
situationen, men det visade sig att viruset snabbt blev resistent. När man uppfann flera nya
varianter och kombinerade dessa innebar detta ett genombrott och sedan 1995 började
dödligheten i hiv minska dramatiskt i västvärlden. Billigare bromsmediciner har framställts
41