Den talande bokens poetik - Doria

102
den huvudsakliga kvalitativa ansatsen med avsikt att tolka och förstå. Därför kan
min inspiration från fenomenologiskt tänkande karaktäriseras som en form för
hermeneutisk fenomenologi, där jag som forskarsubjekt fäster vikt vid en
tolkande cirkelrörelse med karaktär av den existentiella hermeneutik som Hans-
Georg Gadamer (1989) har beskrivit. Jag har också valt att ha en referensgrupp
som ger en spegling till min centrala informantgrupp unga vuxna med
funktionsnedsättningen lindrig utvecklingsstörning. Eftersom det inte finns
mycket forskning omkring unga vuxna med det nämnda funktionsnedsättning,
och ännu mindre om deras reception av fiktionsläsning i form av lyssnande till
talböcker, fann jag det nödvändigt att inkludera en referensgrupp bestående av
unga vuxna utan diagnostiserad funktionsnedsättning. Genom att parallellt
analysera svarsmönster från de två grupperna kan jag beskriva likheter och
skillnader i reception, samt diskutera möjliga implikationer av de fynd jag gör.
Fenomenologin som metod är enligt Clark Moustakas (1994) lämplig när det är
fenomenet som det erfars och upplevs av informanterna som skall beskrivas och
tolkas, vilket är fallet i forskningsprojektet Den talande bokens poetik. En kritik
som fenomenologisk metod och andra empirinära metoder fått är, att resultaten
kan bli för beskrivande och triviala. Därför väljer jag en abduktiv
forskningslogik (jfr Alvesson & Sköldberg, 2008) och kombinerar empirinära
beskrivningar med speglingar i litteraturpedagogisk, konstpedagogisk och
psykologisk teori. Teori bidrar till att skärpa forskarblicken. Dessutom bidrar
teori till systematisering som möjliggör identifiering av betydelsemönster.
I analysen använder jag fenomenologisk meningskoncentrering genom tematiska
analyser inom definierade fokuseringsområden. Jag har inspirerats av Giorgis
(1985; 2009) modell, med fältnära beskrivningar som samlas till naturliga
meningsenheter. Meningsenheterna analyseras för att hitta de centrala teman
som finns i informanternas utsagor. Forskaren ställer sedan frågor till de centrala
teman som identifierats för att komma fram till grundläggande, koncentrerade
och förtätade beskrivningar på de fenomen som undersökts. Giorgis modell
beskrivs mera ingående under avsnitt 4.6.3 samt i kapitel 6. Den tematiska
analysen mynnar ut i ett mera hermeneutiskt tolkande i de narrativa
konstruktioner jag gör i förhållande till forskningsfråga 2 och 3. Tolkningarna
som forskaren gör är bidrag till insikt i hur människor kan förstå, ta ställning till
och tolka den värld de lever i. Richard Rorty (2004) skriver att genom nya
omskrivningar ges människan möjlighet att konstituera sig själv på nytt. I
förlängningen av den hermeneutiska tolkande cirkelrörelsen i förhållande till de
erfarenheter och berättelser min huvudsakliga informantgrupp skapar växer
därmed också fram ett emancipatoriskt syfte med detta avhandlingsarbete.
Genom forskningsarbetet kan didaktiska frågeställningar inom
litteraturpedagogik artikuleras mot en klangbotten av de narrativer och
metanarrativer som jag konstruerar med utgångspunkt i resultaten som
redovisas. Dessa frågeställningar kan få betydelse för unga vuxna med
funktionsnedsättning i form av lindrigt begåvningshandikapp. Därmed ansluter