Den talande bokens poetik - Doria

117
med referensgruppen (Bonnie), medan forskningsbiträdet transkriberade alla
övriga intervjuer. Under arbetet med transkriberingen eftersträvades en noggrann
transkription. Intervjuerna skrevs ut i sin helhet och försågs vid behov med
kommentarer om skratt, suckar, långa pauser, stamning eller andra upprepningar
och omskrivningar som tydde på att informanten tvekade med att berätta om vad
han eller hon tänkte angående vissa frågor.
Bearbetning av de transkriberade intervjuerna
Analysen av de transkriberade intervjuerna gjordes på olika sätt, beroende på
vilket av de valda perspektiven av reception som skulle belysas. Den första
frågan (fråga 0, ingen numrering) gällande återberättande av handlingen i
novellen analyserades strukturellt med hjälp av ett berättelseanalysschema. I
tillägg gjordes en kvantitativ analys av antalet ord i återberättandet.
Frågorna 1–10 omfattade s.k. kunskapsfrågor med svaret explicit uttryckt i
berättelsen informanterna lyssnat på. Dessa svar analyserades kvantitativt i form
av antal korrekt besvarade frågor rörande den aktuella novellen. Frågorna 11–26
utgjorde litteratursamtalets kärndel, som omfattade tolkning av texten. För att
belysa detta perspektiv gjordes en meningskoncentrering. De sista 8–10 frågorna
fokuserade på inläsningens formaspekter. Också detta material analyserades
genom meningskoncentrering.
4.6.2 Berättelseanalys
William Labov och Joshua Waletsky (Labov 1972; Labov & Waletsky 1967)
utarbetade en modell för hur muntliga berättelser som rör personliga erfarenheter
kan analyseras. Modellen går under benämningen ”berättelseanalys” och kan
användas som analysverktyg också vid återberättande av en historia. Labov utgår
ifrån att berättelser har två centrala funktioner: den referentiella och den
evaluerande. Med den referentiella funktionen avses närmast ett referat: den som
berättar försöker orientera lyssnaren om vad som hänt och bygger upp ett
narrativt förlopp, som för handlingen framåt och bidrar till en upplösning. Med
den evaluerande funktionen avses att berättelsen framställer en speciell händelse,
värd att berättas och att berättaren använder olika evaluerande medel för att visa
detta. Evalueringen kan göras var som helst i berättelsen eller återberättelsen
men återfinns vanligen strax för upplösningen av en historia. Genom
evalueringen visar berättaren sin attityd till och sina känslor för de händelser
som presenteras.
En fullständigt utformad berättelse består enligt Labov (1972, 354–396) och
Labov och Waletzky (1967, 12–44) av sex element, som svarar mot sex olika
frågor eller funktioner i berättelsen:
1. Sammanfattning (”abstract”)
2. Bakgrundsteckning (”orientation”)