Den talande bokens poetik - Doria

190
och skriver vidare på dem. Den egna självkänslan och identiteten som lindrigt
utvecklingsstörd slår starkt igenom som tolkningsram. Den inlevelsefulla
inläsningen gör att den kvinnliga informanten identifierar sig med berättarjaget.
Hon känner sympati för flickan och uppfattar henne som glad men blyg och
snäll, för hon ville inte göra mamman ledsen genom att göra fel. Modern
uppfattar hon som ond, sträng och rädd. Vid flera tillfällen påpekar informanten
att flickan i berättelsen inte kan hata mamman för att det var så synd om henne
och för att modern trots allt försökte göra allt så bra för flickan.
Jag tyckte nog att flickan hade gott (23KB) och glatt (27KB) humör. Men hon var så
där blyg och ville nu inte hata sin moder, men ville inte heller göra fel, för hon tyckte
som synd om sin mamma (28KB). Jag tyckte att mamman var sur och ond (23KB)
och så där sträng (27KB). Och så var hon på nåt sätt rädd, för hon tänkte liksom att
snart lämnar hon mig och jag blir kvar i det stora huset (28KB). Hon tänkte nog att
hon inte kunde hata mamman, för hon var ju ändå hennes mor och försökte göra
allting rätt åt henne (28KB).
Den kvinnliga informanten tillskriver flickan i novellen en önskan om att vara
väluppfostrad och vällyckad, lite mera som andra barn, lite mer lik sina
klasskamrater. Hon gör en stark personlig tolkning när hon säger att hon tror att
mamman, när hon var ensam, ofta tänkte att hon hade misslyckats med sitt barn.
Den egna upplevelsen av att vara sämre än andra slår också igenom när
informanten tillskriver flickan en känsla av att börja känna sig ledsen och dålig
när hon jämförde sig med de andra vackert klädda flickorna i studion.
Annars tyckte jag nog att den här flickan var ganska snäll (21KB, 28KB) mot sin
mamma i genomsnitt ändå, att inte hatade hon sin mamma, men hon tyckte ändå att
hon skulle ha velat vara lite mera lik sina klasskamrater ... (28KB). Att hon verkade
lite avundsjuk och så där (27KB).
Men den här flickan ville väl vara som andra barn och hon ville väl lyda (27KB).
Nå när hon skulle vara lika vacker och uppklädd som de andra flickorna (23KB) så
börja hon känna sig dålig (21KB), sämre än dom. Och så tror jag att hon tänkte att det
inte skulle bli så roligt (28KB).
Och så ville hon göra mamma glad (28KB) och så gjorde hon det för att mamma
skulle tycka om henne (28KB).
Jag har ingen aning om varför den där mamman var rädd för att bli ensam (21KB,
27KB). Hon var nu rädd för allt möjligt (23KB). Och när hon var ensam tänkte hon,
att nu har jag misslyckats med mitt barn (28KB).
Den kvinnliga informanten upprörs inte så mycket över att mamman bestämmer
allt, även om hon säger att hon själv nog skulle ha sagt mera emot. Hon verkar
ha internaliserat könsrollen som ”snäll, väluppfostrad flicka” och acceptera att
det är så att man gör det som mamma vill för att hon inte skall bli ledsen och för
att hon skall tycka om en. Hon förstår metaforen om snaran runt halsen på
konventionellt sätt och omskriver med egna ord. Hon identifierar mammans
separationsångest från flickan, men gör inga djupare reflektioner kring den. Att
flytta hemifrån när man blir vuxen tolkar informanten som något vanligt och
förutsägbart. Hon delar uppfattningen om varför flickan kände sig lugn under