Den talande bokens poetik - Doria

185
Och den där mamman, hmm, hon var en sån där vanlig mamma som alla andra
mammor brukar va´, dom bestämmer lite över dottern sin ... Mamma bestämmer
ganska mycket över mig och jag får inte göra vad jag vill på fritiden. Jag tycker att
det är väl strängt och då får jag lov att vara inne och se på TV eller höra på musik
eller något sånt... (24KA).
Jo, hon var bestämd, hon ville bestämma (22KA). Hon [uppläsaren] sa där att hon
[mamman] sa att ”nu skall du bli berömd” (26KA). Hon skulle som se pos, pos, hon
skulle som se bra på det hela. Hon tyckte om bra humör och hon ville ju att allting
sku´ bli som hon hade planerat... Hon ville att allting skulle vara så bra som möjligt
(25KA).
Den där mamman ville göra sitt barn lyckligt, hon ville göra henne till filmstjärna
(25KA, 26KA).
Det var något skumt med det där att hon lydde mamman hela tiden. Och att hon
egentligen aldrig sa´ nånting fast hon tänkte mycket inom sig, att ”Varför ska jag bli
filmstjärna? Varför ska´ jag ha den där rollen?”. Det var konstigt. Det var något
skumt med det hela. Jag måste fundera. (25KA).
Det som förvånar informanten allra mest i historien är flickan och de val hon
gör. Hon kan egentligen inte förstå att flickan tackar nej till att bli filmstjärna,
eftersom det är något som framstår som en drömsituation för henne själv. Därför
tycker hon att dottern verkar vara en sur och butter människa, som inte vill göra
någonting.
Den där flickan verkade nog butt..., sur. Hon var sur! Hon var nog en sur människa,
en sån där som inte ville göra nånting varken det ena eller det andra (25KA). Hon
hade dåligt humör (22KA) men verkade också lite tveksam så där (26KA).
Jag tror inte att hon gillade, hon ville inte bli nån skådis eller pianist och ingen
stjärna, filmstjärna heller. Hon verkade inte villa göra nånting. (25KA)
Jag tyckte nog att den där flickan var ganska bra och snäll med sin mamma (24KA),
int’ va´ hon nu elak (22KA). Men hon fundera mycket på att ”varför håller hon på på
det här viset”. Så kanske hon nog var sur och så sa hon ingenting å så (26KA). Hon
var en sån där sur person som inte berätta nånting vad hon ville bli, vad hon kände
(25KA).
Alltså jag skulle nog gärna bli en sån där skådespelerska, men jag skulle berätta vad
jag vill göra också, int’ bara vad den där mamman bestämde utan jag ... man ska ju
bestämma själv vad man skall göra också och inte bara låta en vuxen människa
bestämma (25KA). Så jag skulle ha sagt ifrån (26KA). Annars skulle jag väl ha varit
som jag är nu. (24KA).
Informanten har uppfattat att allt inte stod bra till mellan modern och dottern i
berättelsen. Hon uppehåller sig länge vid dotterns ovilja mot att bli filmstjärna
eller berömd på något annat vis. Utsagor i form av direkta anföringar
innehållande en fråga: ”Varför vill hon att jag skall bli berömd?” återkommer
nästan som en perseveration. Informanten uppfattar inte frågan mera
övergripande, att flickan inte vill styras av modern rent generellt, utan kopplar
mera konkret till frågan om berömmelse. Hon tror att flickan bara vill vara en
vanlig flicka, inte berömd. Den kvinnliga informanten beskriver hur flickan
känner sig pressad på ett sådant sätt, att man förstår att informanten upplevt