Den talande bokens poetik - Doria

262
som också är lika. Livsvärldarna ser olika ut och jag har konstruerat två olika
diskurser, som beskriver gruppernas tolkningsmönster. Det som är lika är att
båda grupperna genom litteraturen kan bearbeta frågor i eget liv, det som också
kallas att bearbeta frågor i existentiellt perspektiv. Litteraturen som
livskunskapsämne för in det levda livet på arenan och ger möjlighet till samtal
och reflektion över människors villkor och öden. Som fenomenologiskt
orienterad forskare har jag rörts av hur tydligt olika de två grupperna
positionerar sig i sina livsvärldar. Jag har gett namn åt de olika positioneringarna
som två diskurskonstruktioner, en estetisk diskurs och en livsvärldsdiskurs.
Figur 16, Estetisk fördubbling i litterära föreställningsvärldar, synliggör
möjligheter till positionsbyte också i livsvärlden. De unga vuxna med
funktionsnedsättning kan genom litteratursamtal få en möjlighet att konstruera
en estetisk diskurs.
En annan fråga man kan ställa sig när det gäller mitt avhandlingsarbete rör
frågan om valet av de tre novellerna. När man har två grupper unga vuxna som
undersökningsobjekt, varav den ena har ett lindrigt begåvningshandikapp – är
det då möjligt att hitta litteratur, som båda grupperna kan ha utbyte av? I detta
avhandlingsarbete var det tänkt att novellerna skulle fungera som ett stöd för
receptionen av talbokstext. Östen Engströms tes var att talböcker för lindrigt
utvecklingsstörda inte behöver skilja sig så mycket från talböcker för den övriga
befolkningen vad inläsningsstilen beträffar. Resultaten i denna avhandling tyder
på att han hade rätt. Unga vuxna kan lyssna på talböcker som inte är
specialanpassade och med god behållning. När man som forskare
kontextualiserar valet av noveller är det ändå svårt att veta vilken svårighetsgrad
man skall välja. Novellerna som ingick i undersökningen var relativt korta och
hade en klar struktur. Ett plus var också att de var okända för alla informanter.
Deltagarna i undersökningen kom från rurala områden i Österbotten, medan
novellerna utspelades i storstadsmiljö. Gav novellerna någon möjlighet för
informanterna att känna igen sig? Jag valde finlandssvensk nutidslitteratur, som
jag bedömde hade ett innehåll som kunde anses intressant för båda grupperna.
Dessutom skriver jag genom valet av noveller tydligt in projektet i en
finlandssvensk kulturell kontext. Novellerna kan därigenom utgöra både en känd
kontext (den finlandssvenska) och en mera okänd (de fiktiva personernas
livsvärldar). Båda kontexterna kan bidra till en bildningsresa för de unga vuxna.
En kritik, som man fört fram mot valet av den litteratur som finns på
boendeenheter och verksamhetspunkter för lindrigt utvecklingsstörda (se t.ex.
Färm 2004) är att den inte är åldersanpassad och därför heller inte väcker någon
lust att läsa hos de boende. Novellerna jag valde hade existentiella teman som
berörde ensamhet, frigörelse, ungdomsförälskelse och marginalisering.
Resultaten visar att valet av de tre novellerna fungerade, även om Rånet av båda
grupperna uppfattades som svårlyssnad på grund av detaljrikedom. Men överlag
gjorde båda grupperna tolkande läsning utgående från den egna livsvärlden.
Samtidigt stärktes de kanske i sin identitet också som finlandssvenskar.