Den talande bokens poetik - Doria

231
7.2.4 Undersökningsgruppens formdiskussion i jämförande
perspektiv, Chansen
Undersökningsgruppen, inlevelsefull inläsning
Ett tydligt mönster för båda informanterna är att lyssnandet för dem är en
helhetsupplevelse och att de därför har svårt att skilja innehållsaspekten från
formaspekten. Båda informanterna känner igen olika känslolägen i berättelsen
och tycker att de blev påverkade av innehållet och sättet att läsa. Den manliga
informanten tycker att det var ”nyfiket och glatt i början” men att det ”var
sorgligt i slutet när flickan inte lydde mamman”. Den kvinnliga informanten
hade gärna velat veta hur det gick till slut. För henne hade det också varit viktigt
att veta om det var Stina Engström som läste. Om hon vet vem det är som läser
och känner igen rösten känner hon sig trygg och då förstår hon bättre. Hon
uppskattar vanliga och gärna kända röster, som läser på alldeles vanligt sätt.
Rösten skall helst också var en röst i mellanläget, inte för gäll och inte för dov,
inte för hög eller för låg. Den kvinnliga informanten försöker använda
röstestetisk terminologi när hon beskriver hur rösten skall vara, medan den
manliga informanten uppfattar frågan om hur rösten skall vara för att man skall
orka lyssna på den som en fysiskt akustisk sak; rösten skall var tydlig och klar
för annars hör man inget om man har en hörselskada. Han svarar alltså på en
konkretare nivå än avsett, och när han inte förstår frågan gör han om den så att
den blir meningsfull för honom. Han uppfattade rösten som läste som hård,
eftersom han anser att flickan gjorde fel, när hon inte lydde mamman.
Undersökningsgruppen, neutral inläsning
Klara mönster för reception av form när det gäller den neutrala inläsningen av
novellen Chansen är att informanterna i undersökningsgruppen vill att rösterna
skall vara normala och vanliga samt att de har svårt att skilja form och innehåll
åt, dvs. att inta ett metaperspektiv. Speciellt den kvinnliga informanten har
berörts av den problematik, som behandlas i novellen, nämligen en ung flickas
kamp med sin mor när det gäller rätten att få bestämma över sitt liv själv.
Inledningsvis ger hon generöst beröm åt inläsaren: hon läser bra! Informanten
känner igen rösten från tidigare lyssnarsituationer och uppfattar uppläsaren som
en personlig vän, som hon tycker om. Under intervjuns gång blir den kvinnliga
informanten mer och mer uppfylld av novellens tema, och vid närmare
eftertanke tycker hon att uppläsaren ”tog i så” och körde över henne som
lyssnare, eftersom hon bara berättade vad mamman tyckte. Flickan i berättelsen
kommer ingen vart med sin mor. Den kvinnliga informanten identifierar sig med
flickan i berättelsen och hon känner igen problematiken från sitt eget liv.
Eftersom hon inte tycker om mammans sätt i förhållande till dottern så tycker
hon inte heller om rösten som läser. Hon blir också mer och mer negativ till