Den talande bokens poetik - Doria

198
uppmuntrat honom att stå för vad han har gjort, att erkänna sina misstag, be om
ursäkt och gå vidare, leva ett hederligt liv. Jag skulle ha uppmuntrat honom att
börja studera om han inte hittade ett arbete”. I förgrunden för informantens
tolkning och meningsskapande står alltså hans uppfattning om mansrollen.
Huvudpersonen Robert som ett mansideal kan informanten inte identifiera sig
med och inte heller känna någon större empati för, eftersom han uppfattar Robert
som en loser, som gör okloka val och därför är ”dum i huvudet”. Hans
ohederliga beteende tar informanten avstånd från och moraliserar över.
Informanten går i baklås när alternativ till agerande efterfrågas, och för honom
verkar det helt otänkbart att han någonsin skulle hamna i samma situation som
huvudrollen i berättelsen: ”det är nog svårt att veta vad jag skulle göra i samma
situation, jag kan inte svara på det. Int’ sku ja’ nu ha gått till kaféet i alla fall”.
Informanten är nyfiken på Roberts bakgrund och familjeförhållanden och skulle
gärna fylla ut de tomrum som texten erbjuder när det gäller dessa frågor. Största
delen av intervjun förhandlar han med sig själv omkring skamkänslornas och
stilettens betydelse i berättelsen. Stämningen på kaféet och den unga mannens
fantasier om flickan kommer nära hans egen livsvärld, och en ung mans
kroppsligt förankrade erotiska drömmar kan han känna igen. Att Robert hotade
och skrämde flickan provocerar den manliga informanten. Han expanderar på
texten genom att framför allt tolka in ett hämndmotiv som orsak till beteendet,
men han identifierar också en social inkompetens hos Robert (han ville ha
kontakt med flickan, men visste inte hur han skulle bära sig åt) och reflekterar
över hans kontrollbehov. Den manliga informanten tror att stiletten inger Robert
en känsla av makt och kontroll, något som skrämmer inte bara flickan utan också
honom själv. Informanten lyssnar eller läser här med fördubbling (Steffensen
2002) och den fiktiva texten har för honom genererat ett meningsöverskott 75 ,
som ger möjlighet för olika tolkningar. Informanten bearbetar berättelsens
tematik och anknyter till egen kulturell kontext för att skapa mening. När han
förhandlar om mening går han in och ut ur den fiktiva kontexten genom att
redogöra för sina tolkningar och samtidigt kommentera dem: ... det var ju ett
ganska konstigt sätt att ta kontakt med flickan, men ... fast det kanske är fel sätt
... det har jag svårt att tro på ... och hur konstigt det än låter så tror jag att ... det
var en svår fråga (skratt) ... Utdrag ur min fältnära beskrivning i narrativ form
ger exempel på hur informanten tolkar betydelsen av frågan om varför Robert
skämdes och varför han rånade flickan:
Han gick ju från socialbyrån för att han tyckte att det var för stökigt där, lite för
mycket folk och ljud (16MN) men på kaféet trivdes han för att det var lugnt och tyst
där (16MN). Och så hade han blivit lite intresserad av den där flickan där (15MN)
och trivdes i hennes sällskap (13MN). Han tyckte att hon var söt (15MN), eller rent
av vacker (13MN) och hade börjat fantisera om henne (14MN, 16MN). Han såg ju på
75 Meningsöverskott innebär en öppenhet i texten, som ger möjlighet till olika tolkningar
(Steffensen 2002, 138). Østern har bl.a. diskuterat ”meningsöverskott” (2002/2003, 45) i
samband med uppgifter i anslutning till ett försök med litterär storyline i årskurs 6.