Den talande bokens poetik - Doria

yta ihop, hon var ju så bräcklig (9MA). Och så hade
det kanske alltid varit så där ända sedan hon var liten,
att hon alltid måste lyda (15MA). Och så var hon snäll
(16MA), hon ville bara vara snäll och inte såra sin
mamma (16MA) eller göra henne besviken (10MA).
Och så ville hon få henne nöjd (16MA). Hon hade ju
märkt att mamman var rädd för hur det skulle bli när
hon lämnade henne, så hon ville väl göra det bra för
henne när hon ännu var hemma (10MA).
Jag tror att den där mamman hade varit väldigt ensam
själv när hon var liten (16MA) och därför var hon så
rädd att bli ensam nu också. Och kanske hade hon helt
plötsligt stått ensam med flickan nu (9MA). Så flickan
var allt vad hon levde för (9MA) och om hon försvann
så skulle väl hennes liv ha blivit ganska tomt (10MA).
Det nämndes ju ingen annan, ingen familj eller nånting
(10MA). Hon levde ju genom flickan (9MA) och när
hon såg på sin dotter blev hon påmind om nånting förr i
tiden (16MA), hon kom ihåg egna tillkortakommanden
(9MA) och då blev hon rörd. Kanske hon hade råkat ut
för samma sak själv eller nånting dylikt (16MA). Hon
hade säkert tyckt likadant som dottern i nån situation
när hon själv var liten (16MA). Och nu gjorde flickan
något som hon inte själv hade kunnat göra (9MA). Hon
såg ut som om hon skulle passa in i rollen och modern
kände sig på sätt och vis hotad av att flickan skulle
kunna bli ett fynd, som hon sa (10MA). Så fast hon var
stolt över att flickan skulle gå på uttagningen (15MA) så
såg hon att flickan höll på att bli stor och förstod att hon
skulle lämna henne en dag (9MA). Och det var ju det
som flickan tänkte på på väg till studion, hur det skulle
gå för mamman sen när hon gick sin väg (darrar på
läppen) (9MA).
Men ändå tyckte hon synd om sig själv och hon kände
också medlidande (9,10, 15, 16MA) med alla de andra
flickorna i studion. De hade samma situation som hon
(9,10, 15, 16MA). De hade alla blivit tvingade till
filmstudion eller till provspelningen (16MA). Så hon
kände medlidande med dem, med sig själv, med
mödrarna, med allihopa (10MA). Så hon var inte alls
inspirerad eller motiverad (15MA) Hon ville inte göra
moderns beteende på samma
sätt, försöker förstå, kommer
med olika alternativ. Rör sig
mellan fiktiv verklighet och
hur det brukar vara i verkliga
livet.
Existentiella teman kommer
in i tolkningen.
Modern blir rörd när hon
påminns om egna, svåra
barndomsupplevelser och
otillfredsställda
barndomsbehov.
Tillskriver mamman ambivalenta
känslor i relation till
flickans framgång. Gör
framåtpek, mamman förstod
att hon snart skulle mista
flickan och bli ensam.
Informanten blir själv rörd
över novellens tema,
identifierar sig med både
mammans och flickans
känslor.
Tolkande kod, beskrivningen
i novelltexten har gjort
intryck och formuleringar har
fastnat i minnet.
Skriver vidare, text på text,
visar subjektiv referens,
kopplar till egna erfarenheter.