Den talande bokens poetik - Doria

Det normala och vanliga är bäst!
230
(Kvinna, undersökningsgruppen, neutral läsning)
Den kvinnliga informanten ur undersökningsgruppen som fått lyssna på den
neutrala inläsningen av novellen Chansen känner igen rösten på bandet från
tidigare lyssnarsituationer, något som hon inledningsvis uppfattar som positivt
och som ger henne anledning att ge generöst beröm åt uppläsaren: hon läser bra!
Vid en närmare granskning av vad ”bra” står för blir informanten provocerad
och tycker att det är svårt att svara på. Det normala och vanliga är bäst och
starka ljud är skrämmande eftersom de brukar framkalla epilepsianfall hos
henne. Informanten har svårt att inta ett metaperspektiv, att skilja innehåll från
form. Hon har berörts av problematiken som behandlas i novellen, nämligen en
ung flickas kamp med sin mor över att få bestämma över sitt liv själv.
Uppläsarens neutrala sätt att läsa förstärker informantens upplevelse av det
hopplösa i flickans situation och hon tycker därför att uppläsaren ”tog i så” och
att hon bara berättade vad mamman ville. Informanten känner igen sin egen
situation i flickans, hon vill inte att mammor skall bestämma allt. Det hopplösa i
flickans situation (att hon inte fick bestämma något själv) gör att informanten
uppfattar texten som fylld av svåra ord som hon inte förstår sig på, och hon
upplever hela situationen som obehaglig och otrygg. Hon tycker därmed att
uppläsaren betonar för mycket och att hon kör över informanten som lyssnare.
Eftersom hon inte tycker om mammans sätt mot flickan, tycker hon inte heller
om uppläsarens sätt att läsa. Hon vill komma bort från situationen och säger att
hon hellre lyssnar på musikkassetter.
Jag tycker om vanliga och glada röster!
(Man, undersökningsgruppen, neutral läsning)
Den manliga informanten ur undersökningsgruppen som fått lyssna på den
neutrala inläsningen av novellen Chansen tycker att röstens tonläge var
behagligt men kan inte beskriva vad det betyder. Generellt sett uppskattar han
röster som är vanliga, glada och spännande. Han fängslades av historien och
kunde nästan skapa bilder i sitt eget huvud av hur det var. Han har uppfattat att
texten rör en konflikt mellan två människor. Han kopplar detta till egna
erfarenheter av att vara mobbad och tycker att uppläsaren tog parti för ”oss”, att
hon är på ”vår sida”. För övrigt kände han sig inte styrd av röstens kvaliteter.