Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
De andra åttondelarna i takterna 124, 125 och de första taktslagen i takterna
126 och 127 spelar Pletnev arpeggio, vilket gör klangen mjukare (ex 17).
Analoga ställen i takterna 140–143 arpeggierar han däremot inte.
Exempel 17
takterna 124–127
Det är intressant att Pletnev arpeggierar alla tre ackord i takterna 37–38, likaså
i takterna 222–223. Detta gör han av tre anledningar: för att skapa en illusion
av slocknandet, för att avspänna harmonin i övergången till reprisen samt för
att undvika överbelastning av klangen i övergången till expositionen (ex 18).
Exempel 18
takterna 37–38
Efter de knastrande, lite jäktade kvartolerna i takterna 154–156 hittar Pletnev
en bra gradering av temposänkningen för ritenuto i takt 157. Takterna 158–172
framförs med samma nyansering, i samma tempo och karaktär som Allegro i
expositionen. Alla melodiska ”upprop” avlyssnar pianisten oklanderligt:
·sopranen i takt 158 – tenoren ”svarar” i takt 159
·alten i takt 159 – tenoren ”svarar” i takt 161
·sopranen i takt 162 – alten ”svarar” i takt 163.
95