Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

2.2.2 Vladimir Horowitz
Maria Lettberg
”Den siste mohikanen”, den legendariske representanten för ”den gamla pianistiska
skolan” Vladimir Horowitz (1904–1989) har utan tvekan gjort en av de
största insatserna för populariseringen av Skrjabins verk. Horowitz framförde
Skrjabins kompositioner under hela sitt liv. 78 Han spelade gärna även Skrjabins
miniatyrer såsom encore (extranummer), men i första hand kommer man
naturligtvis ihåg Etyd op. 8 nr 12 i diss-moll.
Den romantiska, spontana och raffinerade stil, som kännetecknade Vladimir
Horowitz’ pianospel, passade perfekt till Skrjabins musik. Flera av hans interpretationer,
såsom sonat nr 9, Etyd op.2 nr 1 i ciss moll och Vers la flamme förblir
oöverträffade mästerverk vad gäller interpretation av Alexander Skrjabins
musik. Vladimir Horowitz har spelat in bara fyra pianosonater av Alexander
Skrjabin, nämligen sonat nr 4, sonat nr 5, sonat nr 9 och sonat nr 10.
Inspelningen av sonat nr 10 gjordes på en konsert som ägde rum den 17 april
1966.
De inledande takterna av Moderato klingar hos Horowitz mycket konkret,
orkestralt, med mycket färger i de välbalanserade linjerna. Detta yttrar sig
exempelvis i de långt klingande tonerna i basen, såsom bastonen ess (takterna
2, 3 och 4), eller i den djupa, fördubblade basen ess (takterna 5, 6 och 7).
Ackordet i takt 4 liksom stelnar på en fermat: Horowitz lyssnar på tonens fortsättning.
Den realistiska karaktären hos det inledande temat kommer Horowitz att behålla
för detta tema under hela sonaten. Till exempel i takterna 116, 184 och
360 låter uppkomsten av det inledande temat organiserande, aktivt, som om det
kastar ett realistiskt dagsljus på tidigare dimmor. De flesta pianisterna, som till
exempel Vladimir Sofronitskij, väljer en annan, mystisk prägel. Att ge detta
tema realistisk anstrykning är ganska ovanligt.
Med sitt sätt att interpretera det inledande motivet i sonat nr 10 har Horowitz
tyvärr givit upphov till en icke önskvärd tradition att förkorta sextondelsnoterna
och spela dessa nästan som trettiotvåondelar och således ignorera taktarten
78 Som barn träffade Horowitz Alexander Skrjabin en gång och spelade för honom. Efter att ha spelat en av
tonsättarens stycken fick lille Horowitz lovord och uppmuntran av kompositören.
47