Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Maria Lettberg 142<br />
Min analys visade att det finns helt olika ståndpunkter beträffande interpretationsprinciperna<br />
för en adekvat återgivning <strong>av</strong> den musikaliska gestalten <strong>av</strong><br />
sonat nr 10. Flera <strong>av</strong> <strong>Skrjabins</strong> pianistiska principer har jag dock noterat i de<br />
analyserade <strong>interpretationer</strong>na.<br />
På samma sätt som Skrjabin, ”komprimerar” Sofronitskij och Volodos tid med<br />
efterföljande kompensation genom en rörelse tillbaka. Hos Volodos sker dock<br />
denna kompensation genom stora <strong>av</strong>rundningar och ritenuto på slutet <strong>av</strong> en<br />
fras. Alla pianister använder diminuendo och ritenuto i ovanstående syfte.<br />
Horowitz och Ogdon spelar dessutom accelerando vid kulminationer och<br />
crescendo.<br />
I Pletnevs föredrag finns en stabil rytmisk stomme, så att musikens flöde går via<br />
bestämda punkter. Även Sofronitskijs och Volodos’ utförande kännetecknas <strong>av</strong><br />
en stark rytmisk stomme, men rörelsens strävan hos dem har mera utslätade<br />
linjer. En sådan gemensam ryggrad, en regelbunden pulsering saknas däremot<br />
hos Ogdon.<br />
De för Skrjabin typiska <strong>av</strong>vikelserna från proportionerna i nottexten samt frihet<br />
i behandlingen <strong>av</strong> rytmen iakttas hos Horowitz, Sofronitskij och speciellt hos<br />
Neuhaus. Pletnev, Hamelin och Volodos följer noggrannare nottexten än<br />
Horowitz och Neuhaus.<br />
Horowitz, Sofronitskij och Volodos anslår emellanåt inte samtidigt de klanger<br />
som enligt nottexten skulle spelas simulant. Arpeggiering <strong>av</strong> ackord förekommer<br />
hos Neuhaus, Pletnev, Hamelin och Volodos.<br />
En mycket intim relation till klangen och en balanserad klangvolym präglar<br />
Volodos’, Sofronitskijs och Pletnevs utförande. Blandade harmonier och ”pedaldimman”<br />
som en tillfällig nyans använder praktiskt taget alla uttolkare <strong>av</strong> sonat<br />
nr 10.<br />
Principen att pauserna blott indikerar att basstämman, som hålls med pedalen,<br />
inte ska spelas tungt utan ”flyga lätt fram” utan något märkbart stöd, följer alla<br />
interpreter utom Szidon.<br />
Det improvisatoriska i utförandet har iakttagits framför allt hos Horowitz och<br />
Ogdon. Spontanitet och så kallad nervteknik präglar Horowitz’, Sofronitskijs och
Change language