Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
ande episod i takterna 192–212, d v s med accellerando i drillar och genom
framhävande av fjärdedelarna i vänster hand. Horowitz fördröjer dock
accellerando här, vilket skapar en spänningseffekt. Basstämman i takt 297
accelererar inte, den bromsar däremot sin rörelse en aning (ex 31).
Exempel 31
takterna 296–299
Därefter markerar sempre tenuto varje nytt steg i sopranen, såsom tonen fiss i
takt 298, tonen g i takt 299 och vidare tonen a i takt 302, tonen b i takt 303
och tonen h i takt 304. Strax före takt 305 gör Horowitz en liten cesur och spelar
sedan det första ackordet i takt 305 mycket kompakt, alla toner samtidigt,
med påföljande upphetsning fram till det sista ackordet i takt 306. Detta ackord
spelas subito och arpeggio i mf.
Trots att det i takt 306 står beteckningen più vivo i nottexten, ändrar Horowitz
inte tempot. Ändå uppstår en illusion av att han spelar snabbare här, eftersom
han ”tänker i positioner”. Han anslår till exempel trettiotvåondelarna i vänster
hand i takterna 306, 309, 310 och 314 nästan samtidigt (ex 32).
Exempel 32
takt 310
61