Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Maria Lettberg 125<br />
detta arbete. 99 Nu är det lämpligt att försöka iaktta de aspekter i <strong>Skrjabins</strong><br />
pianistiska stil, som är aktuella även för andra interpreter <strong>av</strong> hans pianoverk, i<br />
synnerhet sonat nr 10.<br />
Liksom Skrjabin själv, använder Sofronitskij och Volodos samma princip vid<br />
utvecklingen <strong>av</strong> rörelsen framåt. Denna princip går ut på att ”komprimera” tid<br />
med efterföljande kompensation i form <strong>av</strong> en rörelse tillbaka, eller med andra<br />
ord, genom att ”tänja” tid. Skillnaden är att Volodos brukar använda sig <strong>av</strong><br />
mera tid vid ”rekylen”, vilket medför stora <strong>av</strong>rundningar och ritenuto på slutet<br />
<strong>av</strong> en fras. Det var också typiskt för <strong>Skrjabins</strong> spel.<br />
Det tycks mig, att endast det föredragssätt som pianisten Skrjabin själv använde<br />
i ovanstående syfte – diminuendo med ritenuto – åstadkommer ett adekvat<br />
resultat. Vad beträffar accelerando vid kulminationen och crecsendo, så skapar<br />
detta ett oönskat brådskande intryck och dessutom en platt och klangfattig<br />
timbre. Dessa negativa effekter kan man tydligt notera under vissa inte helt lyckade<br />
kulminationer hos Horowitz 100 och Ogdon 101.<br />
Om den rytmiska stomme, som bildas hos pianisten Skrjabin <strong>av</strong> den regelbundna<br />
pulsationen med hög procent rubato, har redan skrivits i första kapitlet<br />
<strong>av</strong> detta arbete. 102 De flesta <strong>av</strong> de här presenterade pianisterna följer denna<br />
princip, även om de gör det på olika sätt. I Pletnevs framförande finns en stabil<br />
rytmisk stomme, så att rörelsen går via bestämda punkter, även om pianistens<br />
spel mellan dessa punkter låter spontant, inspirerat och mycket uppriktigt. Hos<br />
Sofronitskij och Volodos har det musikaliska förloppet också en stark stomme,<br />
men rörelsens strävan har mera egaliserade konturer. Speciellt effektivt klingar<br />
Sofronitskijs sätt att framföra några motiv och till och med vissa takter genom<br />
att ”hälla ut” dessa ur föregående impulser. 103 Detta kan även beskrivas som ett<br />
spelgrepp som får musiken att ”ta sats och flyga”.<br />
Medan Sofronitskij, Horowitz, Volodos, Pletnev och Hamelin strävar efter att förena<br />
olikartade musikaliska block utan att förstöra helheten använder Szidon<br />
99 Se s. 9–23.<br />
100 Se s. 55–57.<br />
101 Se s. 80, 82 och 84.<br />
102 Se s. 13–14.<br />
103 Se s. 34f, 38f och 44.
Change language