Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg 145
Hur en pianist förbereder sin interpretation, vilka principer han följer, vad som
är viktigt och mindre viktigt för honom – allt detta ”stannar bakom scenen”. Av
detta skäl har jag försökt att kortfattat beskriva min personliga erfarenhet av
arbetet med interpretation av Skrjabins pianomusik och integrera detta inlägg i
kontext av de viktigaste aspekterna av interpretation av denna musik.
Efter att ha analyserat ett antal interpretationer av Skrjabins sonat nr 10,
utförda av framstående pianister på 1900-talet, efter att ha jämfört dem med
Skrjabins principer och tillagt mina egna idéer och reflektioner om interpretationen
av hans musik, har jag kommit till ett resultat som var förutsett av mig,
men inte uppenbar på alla punkter.
En exekutör av Skrjabins musik måste sträva efter att uppnå en enhetlighet i
verkets konception. Lika viktigt är att hitta den rätta rörelsen rubato, varvid
samtliga små motiv binds samman, och samtidigt bibehålla de enskilda
motivens alla nyanser och klangfärger. En interpret behöver även ha en
intellektuell förmåga att organisera och formbilda Skrjabins musik samt uppnå
en psykologisk effektivitet, en frihet i sina emotionella impulser och viljereaktioner.
Det skall dessutom finnas en andlig förbindelse mellan exekutörens
individualitet och den musik som han eller hon liksom skapar på nytt. En
interpret måste kunna alstra en psykologisk spänning, en mental koncentration,
som uppmärksammar varje ton så att ingen klang anslås formellt.
Skrjabins musik kräver alltså en interpret av den klass som motsvarar
definitionen skapare/interpret.
Denna undersökning hjälpte mig att systematisera Skrjabins grundläggande
pianistiska drag och att förstå betydelsen och odelbarheten av hans tekniska
och estetiska principer. Analysen av olika inspelningar av sonat nr 10 gav mig
en stor historisk spännvidd för ett klarläggande av tendenserna inom interpretationer
av Skrjabins musik under 1900-talet. Dessa två aspekter, som markerar
ett samband mellan det förflutna och nutiden, gav mig en övergripande
möjlighet till att härleda de grundläggande principer, enligt vilka jag kunde
bestämma de komponenter som krävs för utförande av Skrjabins musik. Jag
hoppas, att denna avhandling kommer att vara till nytta för mina kolleger,
professionella pianister, musikstuderande och de åhörare som älskar Skrjabins
musik och är intresserade av problem som rör interpretationsanalysen.