Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
Takterna 9–28 interpreterar Horowitz improvisatoriskt. I takt 9 går han raskt
fram till tonen f och stannar sedan där en stund i väntan på gess i tenoren.
Därigenom kompenseras tiden genom att först komprimeras och därefter förlängas,
så att helheten bevarar sin balans (ex.7).
Exempel 7
takterna 9–10
Det är också utmärkande för Horowitz att spela efter varandra de toner, som
enligt nottexten skulle spelas samtidigt. Detta gäller inte bara Skrjabins verk.
(Jag har tidigare noterat detta spelsätt som ett karakteristiskt drag hos Skrjabin
som pianist). På detta sätt framhäver Horowitz tenorstämmans linje i takt 9 och
i motsvarande takt 13 (ex 8).
Exempel 8
takt 9
Likadant klingar även andra analoga ställen såsom takterna 63, 91, 122 och
138. I takt 122 (även i takt 138) framhäver Horowitz tonen d genom att spela
den före figurationen i höger hand (ex 9).
Exempel 9
takt 122
50