Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg 128
attityd till målning av klangbild och harmonier avslöjade de här pianisterna
överraskande Skrjabins anvisningar. Kanske just detta personliga, intima
förhållande till klangen har kodat Skrjabin med sina ”mystiska” anvisningar/symboler.
Likaledes är det omöjligt att förbigå den orkestrala trakteringen av klangbilden i
Szidons framförande, fast här kan man naturligtvis diskutera lämpligheten att
införa sådan ”naturalism” i Skrjabins musik.
När vi diskuterar klangkvalité är det oundvikligt att även tala om pedalperspektivet
i ett musikverks framförande. Skrjabins nottext innehåller inga
pedalanvisningar, eftersom det praktiskt taget är omöjligt att beteckna hans
subtila pedalnyanser. På grund av detta är pedalbehandlingen mycket besvärlig
här. En interpret kan bara förlita sig på kännedom om traditioner, sin fingertoppskänsla
och reaktionsförmåga.
Neuhaus’ 120 och Zhukovs 121 sätt att behandla pedalen stämmer bäst överens
med Skrjabins pianistiska principer, som bland annat innebär en blandning av
harmonier och ”pedaldimma”. Effekten ”pedaldimma” som en tillfällig färg använder
praktiskt taget alla exekutörer av sonat nr 10. Dessvärre blir resultatet
ibland ett enkelt ”nedsmutsande” istället för önskad ”dimma” (Neuhaus). 122
När man talar om pausernas roll i Skrjabins verk, menar man ofta att basen
hålls ut med hjälp av pedalen, varvid pauserna blott indikerar, att basen inte
ska spelas tungt utan ”flyga lätt fram” utan något märkbart stöd. 123
Denna princip följer på det hela taget alla interpreter av sonat nr 10
representerade i detta arbete, med undantag av Szidon som växlar pedal vid
pauserna i takterna 33–34 och 35–36 samt exempelvis i de två sista takterna.
Detta låter ändå ganska övertygande inom ramen för Szidons orkestrala tolkning.
Även Sofronitskij 124, Horowitz 125 och Hamelin 126 utför vissa ställen utan
pedal, men hos dem är detta snarare ett undantag än en regel.
120
Se s. 27.
121
Se s. 76 och fotnot 81 på s. 65.
122
Se s. 27f.
123
”Skrjabins fladdrande, utsökta melodi kräver för det mesta pedalmildring och schattering av pauser.” Se
Feinberg, s. 370.
124
Se s. 43 och 45.
125
Se s. 52.
126
Se s. 105 och 109.