Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg 117
Efter att ha framfört temat i takterna 81–83 med en tydligt artikulerad agogik
driver Volodos rörelse fram, precis som hos Hamelin. Men till skillnad från
Hamelins utförande är denna episod i Volodos’ tolkning inte något obetydligt
mellanspel, utan har en resonerande filosofisk innebörd. Rörelsen fram
kompenseras med en temposänkning i takt 87. Denna avrundning av frasen
skapar en logisk balans (ex 12).
Exempel 12
takterna 84–87
Enligt samma princip som i takterna 84–87, alltså tre takter ”fram” och en takt
”tillbaka”, spelar Volodos även takterna 88–91, 103–106, 271–274, 275–278 och
290–293. I takterna 96–100 (likaså i takterna 283–287 i reprisen) resulterar
denna temposänkning rentav i ett bortdöende ”förvåningstillstånd” i takt 100 (ex
13).
Exempel 13
takterna 96–100
Liksom Hamelin arpeggierar Volodos det andra ackordet i takterna 123–125.
Men till skillnad från Hamelin gör Volodos detta även i de identiska takterna
139–142. Enligt samma princip trakterar bägge pianisterna även kvartolerna i
takterna 154–257. Dessa utförs snabbt, i ett konstant tempo och med en fin,