Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
kunde hända, att tempi i Skrjabins inspelningar på apparaterna ”Phonola” och
”Welte-Mignon” i efterhand korrigerades i enlighet med de tempi som stod i
noterna. Det är anmärkningsvärt, att Skrjabin spelade långsamma stycken
långsammare än det anvisades i texten och snabba stycken överdrivet snabbt.
Skrjabins elev Maria Nemenova-Lunz kom ihåg, att Skrjabin dock inte gillade
rekordsnabba tempi, eftersom han tyckte, att ett alltför snabbt spel lätt kan bli
otydligt. 22
I Skrjabins spel skiftade tempi med hög frekvens – en hög procent rubato, enligt
P. Lobanov. Det finns dock pianister som ändrar tempi ännu oftare, men detta
sker i en mindre amplitud, så att tempomodifikationerna inte är så tydliga.
Skrjabin inledde ofta ett stycke i ett återhållsamt tempo, ökade tempot vid
kulminationen eller vid crescendo och minskade tempot vid tonsänkningen och
diminuendo. Alla dessa avvikelser kompenserade dock varandra, eftersom det
fanns en välformad struktur i form av den regelbundna pulsen. 23
T. G. Sjaborkina, före detta direktören för Skrjabins museum, uppgav att hennes
lärare B. L. Javorskij berättade, att de ändringar i texten som förekom på
Skrjabins konserter gällde framför allt dynamiken och tempi. 24 Skrjabins rytm
är obeständig och nyckfull. Kritikerna påpekade ironiskt att Skrjabins rytm
betydde avsaknad av all slags rytm. Tonsättarens eget yttrande om rytmen är
dock betecknande: ”… man kan deformera rytmen hur mycket som helst, men
man skall alltid förnimma, att det just är den ursprungliga rytmen.” 25
Ett annat karakteristiskt drag, som kännetecknade Skrjabins pianospel, är att
de samklanger som enligt nottexten skulle spelas samtidigt ofta spelades inkongruent,
det vill säga så att de övre och nedre stämmorna divergerade. 26
Detta kan vi givetvis hänföra till de speltraditioner som fanns bland pianisterna
i början av 1900-talet (T. Leszetycki, I. Paderewski, I. Friedmann, V. Horowitz),
men också till Skrjabins specifikt skärpta rytm.
22 M. S. Nemenova-Lunz, A. N. Skrjabin: Iz vospominanij utjenitsy (Manuskript, A. N. Skrjabins museum).
23 Skrebkov, s. 214f. Se även Lobanov, s. 19.
24 Se Alekseev, s. 10.
25 Sabaneev 1925, s. 257.
26 Lobanov, s. 17.
14