Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

4 SLUTSATS
4.1 De viktigaste aspekterna vid interpretation
av Skrjabins musik
Maria Lettberg 133
För att sammanfatta den i detta arbete utförda jämförande analysen av olika
interpretationer av Alexander Skrjabins sonat nr 10 i förhållande till pianistenkompositören
Skrjabins tekniska och estetiska principer, ska vi försöka välja ut
de viktigaste aspekterna vid interpretation av hans musik.
I interpretationen av Skrjabins sena kompositioner för piano, speciellt sonat nr
10, är det i mitt tycke viktigt att framför allt uppnå enhetlighet i konceptionen,
verkets formbildande idé 129 samt att hitta den rätta fria rörelsen rubato, varvid
Skrjabins samtliga små motiv sammanbinds, och samtidigt bibehålla alla dess
nyanser och klangfärger. Av allt att döma är Sofronitskij, Pletnev och Volodos de
interpreter som, i mitt tycke, bäst lyckades med att lösa detta problem. Pletnev
har emellertid kommit fram till interpretationens mål på en annan väg än
Sofronitskij och Volodos.
I detta problemkomplex finns två komponenter som är speciellt viktiga för
interpretation av denna musik. Den första är exekutörens intelligens, det vill
säga exekutörens intellektuella förmåga att organisera och formbilda Skrjabins
musik. Den andra är exekutörens psykologiska effektivitet, frihet i emotionella
impulser samt viljereaktioner. Endast vid en lyckad kombination av dessa
komponenter kan man tala om ”Skrjabins stil”. 130
Det må poängteras, att Sofronitskij, Horowitz, Pletnev och Volodos lyckades
bäst med organisationen och formbildningen av sonat nr 10. Låt oss
sammanfatta de metoder som har använts av dessa pianister. Jag nämnde
redan i denna analys, att Sofronitskij uppnår en kompakt form genom att
sammanfoga de korta fraserna till långa perioder, som i sin tur organiskt
förenas med varandra. Inom ramen för de här perioderna används olika tempo-
129 J. Kaiser påpekar att ”Skrjabins musikverk, speciellt hans sonater, uppställer inte
bara betydande pianistiska, utan också framförallt intellektuella problem att klargöra
en grandios och kompromisslös konception” (2001, s. 262).
130 En mycket sann tanke uttryckte Vladimir Sofronitskij om interpretation av Skrjabins sena verk: ”[…]
brokighet, kalejdoskopiska drag [i Skrjabins musik; min anm.]. Detta kräver ett koncist, kompakt utförande.
Det ska inte finnas några vaga element. Men samtidigt är Skrjabin otänkbar utan en improvisatorisk grund.
Det är det som är svårt.” Se V. N. Sofronitskij, s. 209.