Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg 106
Han målar takterna 148–151 i en påfallande vacker nyans av glittrande drillar
(dessa spelas inte starkare än mp). Exaltationen börjar precis på det ställe, som
är anvisat i texten, nämligen i takt 152 (ex 8).
Exempel 8
takterna 148–153
Tack vare upprätthållandet av rätt tempo och rytm klingar kvartolernas repetitioner
i takterna 154–157 inte tungt, utan med bra tonbalans. I takterna 170–
184 skapar Hamelin en illusion av att musiken successivt slocknar. Takterna
170–171 i Allegro har fortfarande lika snabb och energisk karaktär som de
föregående takterna 157–169. Vidare spelar Hamelin takterna 172–173 très
doux (mycket ömt) vilket absolut stämmer med Skrjabins anvisningar. Nästa
takt 174 är målad i en speciell, ömklig färg. Som ett gensvar klingar takterna
176–177 ännu mera sorgset, vilket resulterar i diminuendo plus ritardando.
Takterna 192–212 är mästerligt uppställda av Hamelin. Det är också karaktäristiskt
att dynamikstyrkan i kulminationen (i takt 211) bara är ett (!) f. Nyckeln
till detta fenomen är Hamelins gradering av tonstyrkan samt ett relativt litet
accelerando i takterna 200–211. Genom att sänka tempot i takt 208 tillför
Hamelin tonkvalitén kraft och spänning.