Tendenser inom interpretationer av Alexander Skrjabins pianosonat ...

Maria Lettberg
Jag har redan tidigare noterat, att R. Szidon och V. Ashkenazy också använde
ovan nämnda spelsätt på samma ställen i sonaten. Men hos Ogdon skapar det
här spelsättet inte lika stor kontrast som det gör i Szidons och Ashkenazys
utförande. Detta beror på Ogdons mer homogena utförande av de påföljande
elementen både beträffande dynamiska nyanser och olika temans karaktärer. I
Ogdons interpretation har cesurerna alltså en mera agogisk än kontrastskapande
funktion.
I takt 54 ger Ogdon relief åt temat i altstämman genom att spela subito mf med
ett crescendo mot tonen f (ex 7).
Exempel 7
takt 54
Pianisten utför staccato i vänster hand på flera olika sätt. Han spelar staccato
secco i takterna 53–54, non legato i takterna 57–58 (likaså i takterna 240–241
och 244–245) och med full pedal i takterna 144–145 och 300–301. På alla dessa
ställen lägger Ogdon större vikt vid det improvisatoriska och vid tolkning av
allmän karaktär än på små detaljer. I takterna 59–72 prioriteras exempelvis
framåtriktad rörelse framom allt annat. Därför saknas här andhämtning, till och
med i takterna 69–71, där det finns pauser (ex 8).
Exempel 8
takterna 69–71
79